Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. ENERGIFÖRVANDLINGAR.
1169
Om en bil framföres på en jämn väg av viss beskaffenhet, under det att man med
gaspedalen reglerar så, att den motordrivande kraften hålles oförändrad, så får bilen
en fullt bestämd hastighet. Är bilen från början stillastående och den motordrivande
kraften plötsligt inkopplas, så uppstår genom trögheten en motordrivande kraft åt
motsatt håll, varigenom vagnen får en hastighet baklänges. Denna »extra rörelse» bakåt
Fig. 1001. En motorisk kraft (liksom en elektromotorisk kraft) sätter en kropp i rörelse (giver en
elektrisk ström i en ledning) på så sätt, att hastigheten (strömstyrkan) så småningom växer från
noll till ett slutligt värde (t. v.). Man kan matematiskt komma till samma resultat, om man tänker
sig (t. h.), att hastighetens (strömstyrkans) slutvärde ögonblickligen inträder, men i början motverkas
av en bakåtverkande »extrahastighet* (extraström), som så småningom dör ut.
försvagar den av gastillförseln bestämda rörelsen framåt, så att vagnen förhindras att
genast uppnå den av gastillförseln orsakade hastigheten. Först så småningom kommer
vagnen därför i gång, och när extra rörelsen bakåt dött ut, rör sig vagnen framåt med
den av den motordrivande kraften bestämda hastigheten.
En dylik tveklyvning av tankegången tycks, trots sin fullständiga avsaknad av
fysikalisk åskådlighet, icke desto mindre än i denna dag kunna tillfredsställa mången,
fastän ingen människa torde kunna finna det naturligt att tänka sig, att två strömmar
på en gång verkligen gå genom en ledare åt två motsatta håll, lika litet som man torde
vilja tänka sig, att en vagn samtidigt i verkligheten utför en rörelse både framåt och
bakåt.
Tankegången är dock icke med nödvändighet förkastlig, ty matematiskt sett
kan varje måttstal uppdelas i två eller flera tal, exempelvis är 4 skillnaden mellan 7 och
3, och det är en dylik matematisk uppdelning, som ligger bakom Faradays tankegång (se
fig. 1001). Vid harmonisk analys (se sid. 544) av ljudets vibrationsrörelse i anslutning till
Fouriers sats (se sid. 490) faller sig en dylik abstrakt uppdelning rent av naturlig, men
detta har sin grund i örats märkliga egenskaper. Ty denna matematiska uppdelning
motsvarar hos örat en akustisk illusion, som underlättar den fysikaliska åskådningen.
Man hör i grammofonen de olika stämmorna i en kör och instrumenten i en orkester,
fastän grammofonplattan blott ger en enda fullt bestämd rörelse åt stiftet (jfr sid. 531).
Men vid en solid kropps rörelse under inverkan av en motordrivande kraft kan man
knappast tänka sig, att kraften ger kroppen en rörelse åt ett håll, medan kroppen på
grund av trögheten samtidigt får en rörelse åt det motsatta hållet.
Allt kommer dock an på hur man observerar det fenomen det är fråga om. Örat
är ett observationsinstrument, som reagerar genom resonans och följaktligen förmår
uppdela ett enda ljud i flera toner. Och, för att taga ett annat exempel, utför en
observatör själv en lämplig rörelse relativt en kropp, så kan han iakttaga vilken hastighet
som helst hos kroppen i fråga.
Likaså kan man, om man utrustar en galvanometer så, att den ensidigt reagerar för
strömmens verkan, uppnå resultat, som visa hän på existensen av extraströmmar. När
därför Faraday inkopplade en galvanometer till ett elements poler och genom en
stoppanordning hindrade galvanometernålen från att göra utslag åt det håll, elementets ström
tvingade den, så kunde han iakttaga, att galvanometern gjorde utslag åt motsatt håll,
74—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
