- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
1161

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. ENERGIFÖRVANDLINGAR.

1161

metalltråd närmas till en annan strömförande tråd, så uppkommer i den förra genom
induktion en elektrisk ström, motsatt riktad mot den senares ström. Därest
koppartråden avlägsnas från strömbanan, bör av samma skäl uppkomma en inducerad ström
åt samma håll som batteriströmmen. Försök bekräftade till fullo Faradays förutsägelse.

I figuren finnes även en tredje metalltråd p’ri angiven, och man ser lätt, att ehuru
denna röres i motsatt riktning mot pn, när bägge närmas mot PN, så blir den inducerade
strömmens riktning fortfarande motsatt mot batteriströmmen. Samtidigt med att
rörelseriktningen hos p’n är den motsatta mot den hos pn, ha nämligen även polerna a b’
fått motsatt läge mot polerna a b, så att rörelsen relativt de magnetiska kraftlinjerna
i bägge fallen är densamma. Räknar man det magnetiska fältets riktning, d. v. s. den
magnetiska kraftlinjens riktning, i en viss punkt åt det håll, varåt en kompassnål
pekar med sin nordända i denna punkt, så kan man erhålla följande i modernt
uttryckssätt formulerade regel:

Den inducerade strömmens riktning är vinkelrät mot
såväl rörelseriktningen som mot det magnetiska fältets
riktning, så att en högerskruvning, som genom sin
vrid-ning överför rörelseriktningen i fältets riktning, angiver
genom sin glidning den inducerade strömmens riktning.

Faraday uppställer hypotesen om rörliga kraftlinjer. När Faraday upptäckt, att
denna enkla lag för induktionsströmmarnas uppkomst sammanknöt hela den mängd
olikartade företeelser han studerat, slungade han, så trodde han åtminstone själv,
alla föreställningar om elektrotoniska tillstånd överbord, ty, säger han, »därmed
förintas varje anledning att antaga existensen av det tillstånd, jag vågat kalla det
elektrotoniska tillståndet».

Emellertid var frågan ännu icke definitivt avgjord i och med uppställandet av
ovanstående lag; det finns fall, där ingen rörelse över huvud taget kan påvisas, men där
icke desto mindre induktionsströmmar uppkomma. Så är exempelvis fallet, om de bägge
metalltrådarna i fig. 998 bibehålla sina lägen, men batteriet plötsligen avkopplas från
tråden PN, så att strömmen i denna tråd förändras. För att icke desto mindre kunna
bibehålla ovanstående lag inför Faraday en hypotes av utomordentligt vittgående
betydelse, en hypotes som från modern synpunkt just måste betyda en återgång till
föreställningen om ett elektrotoniskt tillstånd av mera preciserad beskaffenhet. Faraday
skriver själv sålunda:

»Vid mina första försök voro de bägge trådarna, den inducerande såväl som den
inducerade, uppställda på ett bestämt avstånd från varandra, och därpå sändes den
elektriska strömmen genom den förra. I ett sådant fall måste man antaga, att de
magnetiska kraftlinjerna röra sig (om jag får använda detta uttryck) tvärs över den
andra tråden från det ögonblick, de börja utvecklas, ända tills strömmens magnetiska
styrka når sitt fulla värde; kraftlinjerna liksom vidga sig utåt från tråden och ha
samma verkan på den fixerade tråden, som om den rört sig i motsatt riktning tvärs över
dessa kraftlinjer eller mot den strömförande tråden. Därför har den i detta fall
inducerade strömmen motsatt riktning mot huvudströmmen. Vid frånkopplingen av
voltabatteriet kan man tänka sig, att de magnetiska kraftlinjerna (som endast äro ett
uttryck för de magnetiska krafternas anordning) draga sig tillsammans och återvända
till den försvinnande strömmen; de röra sig således i motsatt riktning tvärs över tråden
och orsaka en inducerad ström i motsatt riktning mot förut.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/1173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free