- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
1158

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1158

MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.

har möjlighet att rotera, så att den i varje läge alltid intager samma ställning
i förhållande till magneterna. Skivans diameter var 12 tum och tjocklek 1/5 tum,
dess kant var amalgamerad genom bestrykning med kvicksilver, så att den kunde
ge en god släpkontakt emot ett’amalgamerat kopparstycke (4 x T/3 X 1/5tum), vilket
vid försöket trycktes emot skivans kant. Skivans axel var av mässing och fäst
i en gaffel; denna var flyttbar, så att skivan kunde skjutas mer eller mindre djupt
in mellan polskorna. Förutom av denna anordning betjänade sig Faraday av en
multiplikatorgalvanometer, vilken han själv förfärdigat av ett stycke halmstrå och
två magnetiserade synålar. Kring den ena av dessa nålar gick en i flera varv
lindad koppartråd, vars ena ända sattes i kontakt med kopparskivans axel och den
andra med släpkontakten.

Det försök Faraday med denna anordning utförde den 28 okt. 1831 beskriver han
själv på följande sätt:

»Den ena galvanometertråden lindades löst två å tre gånger omkring skivans
mäs-singsaxel, och den andra fästes vid släpkontakten, vilken nu med handen sattes emot
skivans amalgamerade kant, tätt emellan magnetpolerna. Vid denna anordning var
allt ännu lugnt, galvanometernålen visade ingen avvikelse. Men i samma ögonblick
skivan försattes i rotation, påverkades galvanometern. Vid hastig rotation av skivan
kunde nålen avvika mer än 90°.

Vid denna anordning var det svårt att erhålla en fullt likformig, god beröring mellan
släpkontakten och den roterande skivans kant, och lika svårt var det att vid de första
försöken erhålla en jämn rotationshastighet. Bägge olägenheterna hade tendens att
hålla galvanometernålen i beständiga darrningar, men det mötte ingen svårighet att
övertyga sig om åt vilket håll den avvek eller rättare kring vilket jämviktsläge den
vibrerade. Senare, vid mera sorgfälligt utförande av försöket, kunde en stadigvarande
avvikelse av nästan 45° underhållas.

Därmed var således visat, att en stadigvarande elektrisk ström kan erhållas medelst
vanliga magneter.

Lämnades allt annat oförändrat, men skivan roterades åt motsatt håll, så avvek
också nålen med samma kraft som förut, men avvikelsen var åt motsatt håll och
således den alstrade strömmen motsatt mot förut.»

Faraday modifierade försöket på flera sätt; bl. a. flyttade han magnetpolerna i
förhållande till kopparskivan. Så länge de befunno sig mitt framför den radie, som från
skivans centrum gick till släpkontakten, var strömmen som starkast och till sin styrka
oberoende av varest utefter denna radie polerna placerades. Vid flyttning av
magnetpolerna till sidan om denna radie försvagades däremot fenomenet mer och mer, i lika hög
grad vare sig förflyttningen skedde åt den ena sidan eller åt den andra. Avlägsnades den
ena magnetpolen, erhölls ett något svagare resultat än med två oliknämnda poler; fick
skivan däremot rotera mellan två liknämnda poler, uteblev all verkan. Därest den ena
galvanometertråden bibehölls i förbindelse med släpkontakten, men den andra tråden
ävenledes förbands med en släpkontakt i stället för med mässingsaxeln och om denna
kontakt placerades vid någon punkt på skivans kant, kunde fortfarande en ström
erhållas, ehuru svagare än den som förut i gynnsammaste fall uppstått. Omlades
magneten, så att nord- och sydända bytte plats, men bibehölls rotationsriktningen, så
ändrade strömmen riktning.

Faraday insåg, att den roterande skivan mycket väl kunde utbytas mot ett
metallstycke vilket som helst, som rörde sig förbi magneten, och han upprepade därför försöket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/1170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free