- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
1146

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1146

MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.

Elektromagnetiska energiförvandlingar.

Fig. 987. Faradays
rotationsapparat.

Magnetfälts rotationsegenskaper. Faraday hade för avsikt att skriva en artikel
över elektromagnetismens historia, och för att få säkrare grepp om sitt ämne ville han
själv upprepa alla de försök, som blivit gjorda. I anslutning till
Ampères olika försök rörande den elektriska strömmens dynamiska
verkningar gjorde Faraday därvid, i september 1821, den märkliga
upptäckten, att en strömförande ledning kan försättas i rotation av
en stavformig magnet. Faradays enkla apparat, vilken utgör urtypen
för den elektriska motorn, återgives i fig. 987. Ett glasrör, som hålles
i vertikal ställning, är i sin nedre ända tilltäppt med en kork, genom
vilken en stavformig magnet ns är inträdd ett stycke i röret.
Ovanpå korken ihälles litet kvicksilver, vilket medelst en genom
korken trädd metalltråd kan sättas i förbindelse med ena polen av
en voltastapel. I rörets övre ända placeras även en kork, genom
vilken är trädd en annan metalltråd, avsedd att förbindas med
stapelns andra pol. I sin nedre ända är metalltråden omböjd till
en ögla, vari hänger ett med ögla försett rakt metalltrådsstycke,

så avpassat, att det lagom hänger ned i kvicksilvret.
Så snart anordningen kopplats till voltastapeln, börjar
den fritt nedhängande metalltråden att utföra en
kretsande rörelse kring magneten.

Faraday publicerade denna uppfinning
omedelbart, och den 18 oktober 1821 översände han sin lilla
rotationsapparat jämte ett brev till Ampère. Ampère
konstruerade då själv en något modifierad apparat,
vilken efter en del förbättringar utfördes av
instrument-makaren Pixii, vid denna tid i Paris allmänt anlitad
vid tillverkning av fysikaliska och matematiska
instrument. Ampères rotationsapparat, vilken ännu
användes som demonstrationsinstrument vid
undervisning, återgives i fig. 988. Metalltrådsbygeln abc är
fritt vridbar kring den i en skål med kvicksilver lagrade

tappen b. Bygelns ändar neddoppa i kvicksilver, som
förvaras i en cirkulär träränna; magneten NS och
anslut-ningsklämmorna h och e för batteriets inkoppling äro
anordnade i motsvarighet till Faradays apparat.

Engelsmannen Peter Barlow konstruerade en
rotationsapparat, Barlows hjul, som väckte rätt stort
uppseende; ett stjärnformigt kopparhjul (se fig. 989)
kan rotera kring en vågrät axel och doppar därvid
spetsarna successive ned i en liten kvicksilverfylld
låda, som omgives av en hästskomagnets båda
skänk-lar. Om hjulet och kvicksilvret kopplas till var
sin pol av ett batteri, så att en strömförande sluten

krets uppstår, så börjar hjulet omedelbart att rotera. Kastar man om
strömriktningen genom att byta om batteriets poler, så roterar hjulet åt motsatt håll.

Fig. 989. Barlows hjul.

Fig. 988. Ampères rotationsapparat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/1158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free