Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Den elektriska strömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1094
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Galvanometrar och amperemetrar. I samband med sin definition av spänning och
ström skriver Ampère i sin avhandling av den 18 september 1820: »Den vanliga
elektro-metern angiver, när spänning förefinnes ävensom denna spännings styrkegrad. Däremot
har det saknats ett instrument, som angiver närvaron av elektrisk ström i en stapel eller
en ledning ävensom dess energi och riktning. Detta instrument finnes i dag.» Och så
utlägger Ampère, hurusom en vanlig kompass, vilken placeras intill en strömbana med
nålen i den magnetiska meridianen, genom nålens avvikelse åt ena eller andra sidan ur
meridianen kan användas till bestämning av strömmens riktning och styrka. Härefter
tillägger han:
»Jag tänker, att man, för att skilja detta instrument från den vanliga elektrometern,
bör giva det namnet galvanometer och att det lämpligen bör användas vid alla försök
rörande elektriska strömmar, för att man i varje ögonblick skall kunna se, att ström
förefinnes och hur kraftig den är, liksom man har
för sed att fastgöra en elektrometer på de
elektriska maskinerna.»
Galvanometerns tekniska fullkomning gick
ganska långsamt, och först i samband med
starkströmsteknikens snabba uppsving under
1880-talet blevo strömmätningsapparaterna
fulländade därhän, att man snabbt och enkelt på en
skala kan avläsa strömmens styrka i en
internationell enhet, som av lätt förklarliga skäl
uppkallats efter Ampère (se sid. 1101). Dylika
medelst en i ampere graderad skala avläsbara
instrument kallas amperemetrar till skillnad från
galvanometrar, som icke ha någon rationell
skala utan avläsas mot en godtyckligt graderad
skala, från vilken man eventuellt genom
omräkning kan övergå till amperemåttet. Konstruktivt
finnes i övrigt icke någon väsentlig skillnad
mellan galvanometrar och amperemetrar. De
äro bl. a. utrustade med en metalltrådsslinga
eller spole, s. k. strömspole, försedd med två
klämskruvar för dess inkoppling i den
ström
bana, vars strömstyrka skall mätas. I motsats till elektrometern, vars båda
klämskruvar direkt kunna med ledningstrådar kopplas till två spänningsförande kroppar,
utan att dessa i övrigt behöva underkastas någon förändring, måste galvanometern
inkopplas på så sätt, att strömbanan får bilda ett avbrott med två fria
ledningstrådändar, vilka fastskruvas, anslutas, till var sin av galvanometerns båda
klämskruvar, varigenom galvanometerns strömspole kommer att ingå som en del i
strömkretsen. Galvanometern har dessutom en visareförsedd rörlig del, det s. k.
ekipaget; visaren kan vara av metall eller också en ljusstråle, vilken på vanligt sätt
(se sid. 794, fig. 670) speglas mot en vid ekipaget fäst liten spegel. Då ingen ström
går genom strömspolen, intager ekipaget ett fullt bestämt läge, nolläget, vid vilket
visaren på ett justerat instrument pekar på skalans nollstreck. När ström påsläppes,
kommer ekipaget i rörelse men hindras härvid av vissa samtidigt verksamma krafter,
direktionskrajter (jfr sid. 486), som tvinga ekipaget att stanna vid ett för varje
Fig. 950. Tangentbussol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
