Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1087
Leclanchés 1868 införda förträffliga element. I Leclanchés element utgöras
elektroderna av en zinkstav och en kolskiva, nedsatta i en elektrolyt, bestående av
salmiak-lösning; vätgasens skadliga verkningar upphävas av en s. k. depolarisator i form av
briketter av en hoppressad massa av brunsten och kol; dessa briketter omsluta kolskivan
och upptaga den vätgas, som alstras vid strömbelastning. Leclanchéelementets
elektro-motoriska kraft är 1.5 volt. Numera har det i form av lätt transportabla torr element
allmänt undanträngt andra galvaniska element. De nu för tiden använda torrelementen
ha samma kemiska sammansättning som Leclanchéelementen och ha därför också
samma elektromotoriska kraft, men de ha fått sitt namn därav, att salmiaklösningen
icke kan skvalpa omkring vid transport utan befinner sig i halvflytande tillstånd genom
tillsats av gelatin, lim eller dylikt. Olika fabrikat skilja sig däri, att de på olika sätt
bereda elektrolytens geléartade massa; likaså ha de något olika anordningar för att
förhindra, att fuktigheten dunstar bort tillsammans med de bortgående gaser, som
utvecklas under elementets användning.
Normalelement som spänningsstandard. För mättekniskt ändamål har man sedan
gammalt använt elektromotoriska kraften hos konstanta galvaniska element som
spänning sstandard. Sålunda användes ganska länge det daniellska elementets klämspänning
som praktisk spänningsenhet, varvid elementet dock icke fick belastas med någon ström,
ty vid strömbelastning sjunker klämspänningen olika mycket, beroende på strömmens
styrka. Denna enhet, 1 daniéll, övergav man vid införandet av det absoluta
måttsystemets enheter till förmån för den något mindre enheten volt. Enligt uppgiften på sid.
1086 motsvarar 1 daniell i det närmaste 1.124 volt. Voltas eget element har en EMK,
som i det närmaste är 1 volt, men det håller icke spänningen fullt konstant och är därför
odugligt som spänningsstandard.
År 1878 konstruerade den engelske telegrafingenjören Josiah Latimer Clark ett
synnerligen förträffligt element, kännetecknat av stor konstanthet och
återhämtnings-förmåga. Återhämtningsförmågan visar sig däri, att om elementet under någon kortare
stund kortslutits, så att dess EMK ändrats, dess EMK dock tämligen snart återtager sitt
ursprungliga värde. Elementet hade dock den olägenheten, att dess EMK var ganska
starkt beroende av temperaturen. Sedan den amerikanska firman Weston Electric Co.
utbytt Clarkelementets zink mot kadmium, visade sig denna temperaturolägenhet i det
närmaste hävd, och i denna form har elementet under namn av kadmiumcell eller
Weston-cell kommit till stor användning och med åren givits en alltmera rationell utformning.
Sålunda införde lord Rayleigh H-formen på glaskärlet, och F. E. Smith införde
hopsnör-ningen av glasskänklarnas undre del. Vid den Internationella konferensen för elektriska
enheter och standarder, som hölls i London 1908, beslöts att rekommendera
Weston-cellen under namn av »Weston normal cell» som laboratoriumstandard framför den vid
den tiden mest brukliga Clarkcellen. Denna konferensens maning har sedermera följts,
och Weston normal cellen är numera en allmänt antagen spänningsstandard.
Westonelementet utgöres av ett H-format glaskärl (se fig. 946) med insmälta
platinaelektroder i vardera skänkelns botten. I den ena skänkelns botten befinner sig
kadmiumamalgam A, i den andras rent kvicksilver K, över vilket lagrats en som depolarisator
tjänande pasta P av ytterst rent kvicksilversulfat. 1 bägge skänklarna, ävensom i
förbindelseröret mellan dem, befinner sig ovanför nyssnämnda bottensatser en mättad
kadmiumsulfatlösning £ med överskott av kadmiumsulfatkristaller C. Vardera skänkeln
är upptill hermetiskt sluten, antingen så att glasrören hopsmälts eller också stängts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
