Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1073
Som läkare hyste Galvani naturligtvis stora förhoppningar, att han genom dessa
rön kommit livets gåta betydligt närmare. Han ansåg sig ha funnit ett nytt slags
elektricitet, »animalelektricitet», skapad i djurens hjärnor och reglerande deras
rörelser, men han var tillräckligt upplyst för att ställa dessa egna idéer och förhoppningar
i bakgrunden. Vid den här delvis återgivna redogörelsen för sina försök, som Galvani år
1791 offentliggjorde, sökte han därför så objektivt som möjligt samla de fakta han
iakttagit, så att andra forskare skulle kunna fullborda, vad han icke såg sig ha tid att avsluta;
sina egna förmodanden lät han däremot ingå i ett sammanfattande slutkapitel med titeln:
»Några förmodanden och slutsatser».
I denna redogörelse omtalas en hel mängd av Galvani utförda variationer av det
nyss omnämnda försöket. I fig. 933 återgives en annan av Galvanis planscher
omfattande hans figurer 17—21. Fig. 18 visar exempelvis grodlåren lagda på en isolerande
platta, fotterna och ryggmärgen vila på var sitt stanniolblad F och G. Man ser en hand
närma en omböjd metalltråd till dessa bägge stanniolblad; när metallbågen kommer i
kontakt med stanniolbladen, råka grodlåren i kramp. Fig. 17 visar samma försök med
den modifikationen, att metallbågen till en del ersatts av två människor. Liksom man
vid elektriska försök kan använda personer till att fullborda en kedja, så kan man det
även här; så snart kedjan slutes, råka grodlåren i kramp. Fig. 20 visar försöket utfört
med ett fårs nerver i stället för grodans, och fig. 19 visar, att stanniolbladen kunna
ersättas med två bägare innehållande vatten.
Detta nya »nervfluidum», som Galvani döpte till »animalelektricitet», äger således
fullständigt samma egenskaper som den vanliga elektriciteten; den ledes av metaller och
vatten, den kräver en sluten bana för att komma i cirkulation.
Upptäckten av »voltaelektriciteten». »Existensen av ett självständigt slags
anima-lisk elektricitet, vilken utan främmande åtgörande av sig själv uppstår i levande
organismer, existensen av en sådan elektricitet, vilken tillkommer alla varm- och kallblodiga
djur, vilken har sitt ursprung i organismen själv och som kvarbliver i avskurna lemmar,
så länge de ännu ha någon livskraft, och vilken kommer i rörelse huvudsakligen mellan
nerver och muskler, är något som herr Galvani till visshet ådagalagt genom de utförliga
försök, som han beskrivit i tredje avdelningen av sitt arbete.»
Så uttalade sig Alessandro Volta (1745—1827) vid ett promotionstal i
Pavia-universitetets aula den 5 maj 1792. Föga anade han den gången, att hans entusiasm för
Galvanis underbara upptäckt av den animala elektriciteten redan fyra månader
senare skulle leda honom in på en helt ny upptäckt, upptäckten av
voltaelektri-c i t e t e n.
Från och med 1791 har Volta ägnat alla sina krafter åt ett experimentellt
utforskande av Galvanis stora upptäckt, och efter åtta års arbete kunde han sätta kronan på
sitt verk genom att konstruera sin berömda stapel. Denna epokgörande uppfinning,
Voltas stapel, med vilken voltaelektricitet kunde alstras i till synes obegränsad mängd,
förde hans namn med berömmelse över hela världen. De undersökningar, som lett honom
till denna epokgörande uppfinning, publicerade han icke själv, utan i en rad brev till
samtida forskare meddelade han sina upptäckter. Dessa samtida, Baronio, Cavallo,
Aldini, Vasalli, Gren och Banks, ombesörjde dock brevens omedelbara befordran till
trycket antingen i Brugnatellis fysiskt-medicinska tidskrift eller i engelska
vetenskapsakademiens handlingar.
De brev och avhandlingar Volta skrivit till sina vetenskapliga vänner och till sam-
68—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
