Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Kondensatorn, elektrometern och mätflaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. MÄTINSTRUMENT.
1037
användes en flat spiralfjäder i stället för tråden. Traven av åttaformade nålar är ledande
förbunden med voltmeterns ena klämskruv, och de återstående kvadrantparen äro
förbundna med den andra klämskruven.
Det elektriska spänningsbegreppet. Den »grad» av elektricitet man med
elektro-meter uppmäter kan icke uppfattas som ett klart elektriskt mått, förrän en skala för
måttet fastställts (jfr frågan om temperatur skala sid. 635). Först under 1800-talet
preciserades denna skala på så sätt, att det mått, som med elektrometern mätes, när dess
bägge klämskruvar anslutas till två kroppar, är vad man numera (se sid. 1067) kallar
de två kropparnas elektriska potentialskillnad eller elektriska spänning, och denna
storhet mätes numera i en enhet, som kallas volt (se fig. 912). Vi skola längre fram se,
hurusom den elektriska spänningens måttskala på ett naturligt sätt erhålles genom
seriekoppling av galvaniska element. Emellertid tillhör upptäckten av denna skala
ett senare kapitel, och här vilja vi endast påpeka, att det första försöket att på
elektrostatisk väg få en naturlig spänningsskala gjordes av Wilcke.
Wilcke bestämde det av två inbördes gnidna ämnen som blir positivt vid gnidningen
och kunde konstatera, att i följande serie, Wilckes spänning skedja:
+ glas
ylle
fjäder
trä
papper
lack
vax
glas, mattslipat [-bly-svavel-]
{+bly-
svavel+}
— metaller
varje ämne, som gnides med ett efterföljande, blir positivt, medan detta efterföljande ämne
samtidigt blir negativt elektriskt.
Skulle man ansluta de båda gnidna kropparna till en elektrometer, så att det i serien
föregående ämnet förbindes med elektrometerns ena klämskruv och det efterföljande
med dess andra klämskruv, så skulle utslaget bli större, ju längre ifrån varandra ämnena
befinna sig i spänningskedjan.
Den franske fysikern Lemonnier upptäckte, att en Leidenflaska icke laddas
enbart genom att dess inre beläggning sättes i förbindelse med en elektricitetsmaskins
konduktor, utan samtidigt måste ytterbeläggningen nödvändigt stå i förbindelse med
jorden. Detta faktum, som utgör en ny bekräftelse på giltigheten av Watsons princip
om elektricitetens fullständiga cirkulation, fick genom Franklin en mera påtaglig
förklaring. Franklin visade nämligen, att de bägge beläggningarna på en laddad flaska
äga motsatta elektriska egenskaper, så att man kunde förmoda, att även laddflaskan
är ett exempel på en ren fördelning av elektriciteten med underskott på ena
beläggningen och överskott på den andra.
För att påvisa att den laddade Leidenflaskan äger just
lika stor positiv laddning på den ena beläggningen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
