Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Magneter - Äldre teorier för de magnetiska fenomenen - Elektrostatiska företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNETER. ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER.
1017
Därmed har man således ett matematiskt underlag för beräkning av verkningarna i
varje magnetfält, och således utgör Coulombs lag ett lika fast underlag för en matematisk
teori för de magnetiska fenomenen som Newtons lag för gravitationsfenomenen. Men
den giver lika litet som Newtons lag någon fysikalisk teori för de magnetiska fenomenen.
Om man så vill, kan man anse den matematiska teorien till fyllest och förkasta fysikaliska
hypoteser såsom överflödiga. En sådan ståndpunkt, vilken Newton ju intog i förhållande
till gravitationen (se sid. 437), är fullt berättigad.
Men mången fysiker är otillfredsställd av en enbart matematisk teori utan fysikalisk
åskådlighet, och så kom det sig, att det Cotes’ska uppslaget med »avståndskrafter» eller
»fj ärrkrafter» fick bli ett ockult surrogat för fysikalisk åskådlighet. Under 1800-talets
första hälft fick Coulombs lag därför utgöra underlag för fj ärrkraftsteorier, vilka utöver
den rent matematiska hanterbarheten voro så pass skröpliga, att de måste ändras för varje
ny upptäckt. Dualitetsprincipen tillåter oss att närmare följa detta i samband med de
elektriska fenomenen.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER.
Människans kännedom om de elektriska fenomenen sträcker sig visserligen långt
tillbaka i tiden, men ända fram emot mitten av 1700-talet ha de elektriska fenomenen
för människan icke haft annan betydelse än den att väcka hennes undran och
bestörtning.
Först genom uppfinnandet av elektricitetsmaskinen fick man en möjlighet till
systematiska studier av de elektriserade kropparna, och man lärde sig särskilja olika slags
elektriska laddningar, deras ledningsegenskaper och isoleringsmöjligheter. Härvid
riktades huvudintresset mot mera oföränderliga tillstånd, och man föredrog att utföra
försöken i torr och gärna även frostig luft, enär fenomenen då fingo ett mera pålitligt
förlopp. De flesta under 1700-talet studerade elektriska företeelserna bruka därför räknas
till elektrostatiken eller läran om elektriska jämviktsföreteelser. Icke desto mindre
rubbade man ständigt jämvikten genom urladdning, och den därvid uppkomna elektriska
gnistan var till en början det enda synbara kännetecknet på de elektrostatiska
tillstånden. Genom uppfinnandet av elektrometern och mätflaskan blev det emellertid
möjligt att siffermässigt känneteckna dessa fenomen medelst de två mått, som numera
kallas spänning och elektricitetsmängd. Därmed blev elektrostatiken en rationell
vetenskap, och dess båda mått spela härvid samma roll som temperatur och värmemängd för
värmeläran eller tryck och volym för gasernas statik.
Redan mot slutet av 1600-talet, medan man ännu sysslade med helt svaga
laddningar, började man ana, att blixten är ett elektriskt urladdningsfenomen, men sedan
man i Leidenflaskan fått en möjlighet att åstadkomma våldsamt knallande
urladdningar, vilka kunde döda fåglar och mindre djur, rådde intet tvivel om de båda
fenomenens lika natur. Att taga steget fullt ut och locka naturens vredesutbrott, blixten,
ned utefter en järnstång var dock en tanke, som först måste födas i Benjamin Franklins
hjärna, innan man genom försök skapade åskledaren, elektrostatikens första stora
tek-niska underverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
