Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Magneter - Äldre teorier för de magnetiska fenomenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1010
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
sätt förklaras hur järnet förvandlas till en magnet. Och man inser också, att den magnet,
som magnetiserat järnet, icke förlorar något av sin styrka.
Det jordmagnetiska fältet åskådliggjorde Cartesius med figur 888, i vilken de
räfflade partiklarnas banor och kanaler utvisas samtidigt med att den även visar en
sfäriskt formad magnets olika lutning på olika latitud. A och B äro jordens
magnetpoler. I, K, L, M och N äro olika ställningar för den sfäriska magneten, vars
motsvarande poler äro a och b.
Magnetens polaritet är enligt denna teori endast en följd av att partikelflödet
strömmar ut ur magnetens ena ända och in i den andra. Brytes magneten i småbitar, ha dessa
fortfarande samma, egenskap: att flödet går in i ena och ut ur andra ändan, så att
polariteten bibehålies. Därav följer också som en omedelbar slutsats, att ett järnstycke, som
placeras intill en magnets nordända och genom influens blir en magnet (se fig. 877),
uppvisar en sydända i den mot magnetens nordända vända delen. Tänker man sig nämligen
flödet gå ut ur en nordända och in i en sydända och är ett järnstycke uppställt i
närheten av en magnets nordända, så måste det från nordändan utgående flödet först gå
in i järnstyckets ena ända och därpå ut ur dess andra. Järnstycket får således sydända
närmast och nordända längst bort från magneten.
Flödesteoriens enkla förklaring av attraktion och repulsion. De mekaniska krafter,
som verka mellan magneter, äro enligt Cartesii teori omedelbara följder av mekanisk
stötverkan mellan flödets partiklar. Om liknämnda magnetändar ställas intill varandra,
riktas deras flöden som två strålar mot varandra, och magnetändarna måste undfly
varandra, repelleras, för att få plats för flödena. Oliknämnda poler närma sig däremot
varandra, attraheras, så att flödet går i en enda kretsgång genom båda. Flödet har
nämligen lättare att gå fram genom magnetens kanaler än genom luften, och flödets kretslopp
drager därför ihop sig så mycket som möjligt, samtidigt med att magneten inställer sig i
sådan riktning, att flödet går kortast möjliga väg genom densamma (jfr fig. 888).
Med hjälp av en vattenpump, som suger in vatten genom en slang och sprutar ut
det genom en annan, är det lätt att demonstrera det berättigade i flödesteoriens
uppfattning. Få slangarnas ändar fritt nedhänga i en vattenbassäng, attraheras slangarnas
mynningar mot varandra. Suges vatten däremot genom bägge de fritt nedhängande
slangarna eller sprutas vatten ut genom båda i bassängen, så repelleras slangmynningarna.
Med hjälp av två vridbara, fritt upphängda fläktar kan man i vår tid uppvisa samma
verkan. Fläkten sätter luften i virvelrörelse, och dess flöde liknar flödet hos en kort
magnet; omgiver man fläkten med ett rör, kan man få den att motsvara en lång magnet.
Gå fläktarnas luftvirvlar åt samma håll, attraheras fläktarna, gå de åt motsatt håll,
repelleras de. Hålles den ena fläktens stativ fast och är den andras rörligt, kommer
den senare att vrida sig så, att luftcirkulationerna gå åt samma håll.
Permeabilitet och skärmverkan. Ledd av sin teori upptäckte Cartesius det
fenomen, som i vår tid kallas magnetisk skärmverkan. Denna verkan består däri, att man
framför en magnetända (B i fig. 889) placerar en järnplåt (C). Det ur B utgående (eller
ingående) flödet kommer icke att spridas fritt i rummet, så som vanligen är fallet, utan
tränger lättare in i järnplåten, från vars kanter (D D) det sedan utgår för att fortsätta
till den motsatta magnetändan. På andra sidan järnplåten finnes därför intet nämnvärt
flöde, och det visar sig också, att en där placerad kompassnål (EF) icke röner något
magnetiskt inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
