Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Magneter - Jorden som magnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNETER. JORDEN SOM MAGNET.
1001
Fig. 884. Gilberts Terella med
omgivande verkningssfår (Orbis Virtutis) och
kompassriktningar. Efter Gilbert (1600).
För att övertyga sig om riktigheten av denna åsikt tillverkade Gilbert en jord i
miniatyr, vilken han benämnde Terella. Terellan utgjordes av en järnkula,
magneti-serad så att den ägde två diametralt motsatta poler. Dennas magnetfält visade sig
just ha sådana egenskaper, som motsvara kompassnålens lutande inställning i
nord-sydlig riktning. Den ojämna inställning, som motsvarar deklinationen, saknades dock,
och detta ansåg Gilbert bero på att hans Terella var likartad i alla delar, medan
den ojämna fördelningen av jordens materia i hav och kontinenter gör, att jordens
magnetfält något avviker från Terellans.
I fig. 884 se vi en dylik Terellas magnetfält åskådliggjort. Vid de i ändarna på en
horisontell diameter belägna polerna står den fritt rörliga magnetnålen riktad rakt in
mot kulans centrum, och vid den mot ekvatorn
svarande högst belägna punkten står
magnetnålen parallellt med kulans yta. Mellan dessa
ytterlägen undergår lutningsvinkeln en jämn
förändring, men alltid ligger nålen i kulans
meridianplan.
Detta förhållande förklarar inklinatoriets på
sid. 998 beskrivna verkningssätt. Därigenom att
inklinatoriets såväl som kompassens nål blott kan
vrida sig i ett plan, ha de icke samma rörelsefrihet
som den i en fin tråd fritt upphängda
kompassnålen. Den kraftverkan, som verkar på den
sistnämnda, kommer därför icke till sitt fulla värde att
verka på de andra.
Tänker man blott på kompassnålens ena ända,
kan dess rörelsetendens anses härröra från verkan av en enda kraft, riktad så som den
fritt rörliga nålen pekar. I det vertikalplan, som innehåller denna kraft, kan
densamma uppdelas i två komposanter, en vertikal och en horisontell. Den förra kan icke
verka på deklinationsnålens vridning, utan denna nål måste inställa sig efter den
senare:
Kompassnålen, som är vridbar kring en lodrät axel
och därför alltid intager ett vågrätt läge, kan icke fritt
inställa sig efter riktningen av den från det
jordmagnetiska fältet härrörande kraften utan blott efter denna
krafts vågräta komposant; nålen inställer sig därför i
det vertikalplan, den s. k. magnetiska meridianen, i vilket
den jordmagnetiska kraften är riktad.
Vid inklinationsnålen bli förhållandena analoga; genom att inställa dess skalas plan
vinkelrätt mot kompassnålens riktning hindrar man den horisontella kraftkomposanten
att göra sig gällande. Eftersom endast den vertikala komposanten verkar, kommer
följaktligen nålen att ställa sig vertikalt. Vrider man inklinatoriet mer och mer, kommer
den horisontella komposanten däremot att mer och mer göra sig gällande: nålens lutning
blir mindre och mindre. När skalans plan till slut sammanfaller med kompassnålens
riktning, gör sig även den horisontella komposanten fullt gällande: nålen kan inställa sig
precis så som Gilberts fritt rörliga nål:
Nålen till ett efter kompassen i den magnetiska
meridianen inställt inklinatorium inställer sig på samma sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
