Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Optiska instrument - Optiska analysinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
982
LJUSET.
skjutningen mellan den ordinära och den extraordinära strålen ytterligare 90°, varför
bägge strålarna få samma polarisationsplan, och strålen blir åter linearpolariserad.
Om man mellan två kvartsvåglängdsplattor placerar en ur en celluloid- eller
glasplatta utskuren modell, så att dess bägge plan äro parallella med plattorna, kommer
icke någon förändring av det cirkulärpolariserade
ljuset att äga rum, ifall modellmaterialet är
fullkomligt homogent. Men utsättes materialet för
elastiska påkänningar, så att accidentell
dubbelbrytning (se sid. 881) uppkommer, så rubbas
fasförskjutningen mellan ordinär och extraordinär
stråle i det cirkulärpolariserade ljuset, och när det
passerar den andra kvartsvåglängdsplattan, blir
ljuset icke åter lineärpolariserat. Betraktas modellen
genom en analysator, synas därför dess olika delar
olika starkt belysta, och den-varierande belysningen
giver åt modellen en tydlig struktur, i vilken man
kan se ett återgivande av de elastiska
spänningarnas fördelning inom modellen. Användes vitt ljus,
uppstå olika belysningsvariationer för de olika
färgsorterna, varigenom synfältet uppdelas i färgade band, vilka giva en tydlig bild
av spänningslinjerna och dessutom med hjälp av de olika färgernas våglängder tillåta
en matematisk beräkning av spänningsfördelningen. Eftersom modellen måste vara av
genomskinligt material, kan man icke utan vidare tillämpa mätningarna på annat
material. Teorien giver vid handen,* att modellförsöket utan vidare kan tillämpas på varje
material, som har samma Poissons koefficient (se
sid. 274), men att eljest en rätt mödosam
omräkning måste företagas.
Fig. 860 visar ett tvärsnitt av Cokers och
Thompsons polariskop. A är ljuskällan, bestående
av flera rader glödlampor, över vilka ställts en
skärm B, tillverkad av vitt papper eller tyg,
med uppgift att utjämna belysningen till en
likformigt belyst vit yta. C är en på baksidan
sotad spegelglasskiva inställd så, att ljuset infaller
under polarisationsvinkeln och således speglas
linearpolariserat. D och E äro två stora kvarts-
våglängdsplattor av glimmer, 25 X 100 cm2, och F är en analysator bildad av en trave
glasrutor. Mellan de båda glimmerfönstren D och E placeras den modell, som skall
studeras, och tack vare apparatens stora dimensioner kunna modellerna göras ganska stora
och även studeras under arbete. Fig. 861 visar en av xylonit förfärdigad modell till
vagnsfjäder, arbetande under varierande dragning från en motordriven excenter.
Fig. 860. Coker-Thompsons polariskop
för analys av elastiska påkänningar.
Kolorimeter. Om man har två lösningar av ett färgande ämne i olika koncentration
och c2 och avpassar deras skikttjocklek till resp. h2 genom att förvara dem i kärl med
planparallella väggar, så kan man i allmänhet uppnå, att de betraktade mot en ljuskälla
genomsläppa samma ljusmängd. Enligt en av den tyske fysikern A. Beer 1852 uppställd
lag skall härvid produkten av koncentration och skikttjocklek vara densamma för bägge
Fig. 861. Genomskinlig modell, avsedd att
placeras mellan glimmerskivorna D och E
fig. 860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
