Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Optiska instrument - Optiska analysinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
978
LJUSET.
okular (J) måste vara av förstklassig konstruktion och korrigerade för observation på den
korta distans det här är fråga om. Vanliga kikare äro däremot korrigerade för observation
av mycket avlägsna föremål. Den substans, vars vridningsförmåga skall mätas, utgöres
i allmänhet av en vätska placerad i ett till polarimetern hörande rör av standardlängd.
Polarisationsplanets vridning (jfr sid. 871) avläses mot en graderad skala (se fig. 741)
på så sätt, att analysatorn vrides, tills synfältet får ett visst utseende. Var synfältet som
mörkast, innan provet infördes, skall analysatorn vridas, tills synfältet återigen blir
mörkt.
Det tekniska fullkomnandet av polarimetern haf varit betingat av en önskan att dels
göra avläsningarna så skarpa och pålitliga som möjligt och dels att iakttaga största
sparsamhet med de alltmera sällsynta kalkspatkristallerna. Den sistnämnda strävan har
lett till de rationella nicoIkonstruktioner vi tidigare avhandlat (se sid. 876).
Skärpan i avläsningarna beror dels av vissa genom apparatens konstruktion och
utförande uppträdande systematiska fel och dels på bedömningen av synfältets belysning.
Tämligen snart insåg man, att ett mänskligt öga icke kan skarpt avgöra, när synfältet
blir som mörkast. Ögat kan endast med skärpa göra samtidig jämförelse mellan två
belysningar.
En första lösning av detta problem gav den franske optikern Soleil, vilken i
vägen för de från polarisatorn kommande strålarna satte två intill varandra ställda 7.5
mm tjocka kvartsplattor, den ena höger- och den andra vänstervridande, så att synfältet
av deras gränslinje delades i två symmetriska hälfter. Vid analysatorns vridning kan
man, om natriumljus användes, med denna anordning iakttaga ett läge, vid vilket
synfältets båda hälfter äro färgade i den lilafärg, som är komplementfärg till natriumljusets
gula färg. Vid minsta vridning av nicolen åt ena hållet färgas plötsligt synfältets ena halva
gul, och vid vridning åt motsatta hållet färgas den andra hälften gul. Det är därför lätt
att skarpt angiva det läge, då båda fälten äro svagt lilafärgade. Tyvärr ändras
förhållandena avsevärt, när det prov, som skall undersökas, ställes i vägen för strålarna, och det lär
i allmänhet icke möjligt att vrida analysatorn, så att de båda synfältshälfterna återigen
få exakt samma färgton.
Införandet av halvskuggmetoden, vilken i huvudsak angavs av den irländske fysikern
J. H. Jellett 1860, har så småningom lett fram till fullt tillfredsställande
avläsnings-skärpa. Metoden går ut på att uppdela synfältet i två hälfter med en anordning, som gör,
att vid ett visst läge av analysatorn, nolläget, det rätlinigt polariserade ljusets ljusvektor
har olika riktning inom de båda synfälten. Ljusvektorerna i vardera synfältshälften skola
vara symmetriska och bilda en viss vinkel, halvskuggsvinkeln, med varandra. När denna
symmetri råder, synas de bägge synfältshälfterna lika belysta, men vid minsta vridning
av nicolen rubbas symmetrien, och hälfterna bli olika belysta. Inställes polarisatorn
så att ena hälften just fullständigt förmörkas och den andra blir ljus, så kan man genom
att vrida analysatorn en vinkel lika stor som halvskuggsvinkeln få förhållandena
omkastade, så att den andra hälften helt förmörkas, medan den första däremot är ljusare.
Nolläget, vid vilket bägge fälten befinna sig i samma svaga halvskugga, ligger mitt
emellan dessa bägge gränslägen. Ju mindre halvskuggsvinkeln är, desto skarpare kan
därför nolläget avläsas, men desto svagare blir också halvskuggan, i vilken synfältet
iakt-tages. Man söker därför vid halvskuggsmetoden möjliggöra en ändring av
halvskuggsvinkeln, så att grovinställning sker med relativt stor halvskuggsvinkel, cirka 4° å 5°,
medan fininställning sker med relativt liten halvskuggsvinkel, cirka 1° å 1.5°. Provets
genomskinlighet och ljuskällans styrka spela härvid också en stor roll. Vid klara
lös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
