Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Optiska instrument - Linsers avbildningsegenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPTISKA INSTRUMENT. LINSERS AVBILDNINGSEGENSKAPER.
949
under renässansen av kikare, vilka i själva verket utnyttja ljusets krökta gång i linser och
vid speglar. Linsernas ofullkomligheter för avbildningsändamål sökte man råda bot
på genom bländareanordningar, men därigenom nedsattes ljusstyrkan, och så
småningom tvangs man att mera ingående klargöra linsers avbildningsegenskaper. Ett
första steg mot vår tids fulländade anordningar togs genom införandet av den
akroma-tiska linsen, vars möjlighet förutsetts av Euler och Klingenstjerna och vars realiserande
varslade om den Newtonska färgteoriens detronisering. En sådan fråga som orsaken
till mikroskopets begränsade förstorings- och upplösningsförmåga fick däremot vänta på
svar ända till mitten av 1800-talet, sedan Newtons emissionsteori fullständigt störtats
och betydelsen av ljusets våglängd klarlagts av undulationsteorien.
Den växelverkan, som finnes mellan ljus och materia, har blivit utnyttjad till en rad
utomordentligt viktiga och praktiska analysmetoder, som med fördel ersätta de kemiska
analysmetoderna, icke minst därför att de äro enkla och snabba, samtidigt som de i flera
fall besitta en utomordentlig känslighet. Sålunda mätes ljusets hastighet i olika ämnen av
deras brytningsindex, och denna materialkonstant, vilken liksom den specifika vikten
användes som kännetecken på olika ämnen, kan utan överdrift sägas vara mera
kännetecknande för ett ämne än dess specifika vikt. Den har dessutom fördelen av att den i
en handvändning kan bestämmas med en noggrannhet, som man vid
specifikvikt-bestämning blott med stor omständlighet kan uppnå. I ett ämnes absorptions- och
emissionsspektra har kemien sedan mitten av 1800-talet ägt ett utomordentligt känsligt
medel för närmare studier av ämnet, studier som efter utnyttjandet av
röntgenstrålningens ytterst kortvågiga ljus tack vare kvantteorien öppnat förut oanade möjligheter
för utforskandet av materians innersta byggnad. Den för ögat mera direkt synliga
färgabsorptionen i olika tjocka skikt av ett ämne ävensom dess optiska aktivitet giva
visserligen mera summariska analysmöjligheter, men för tekniskt och industriellt
ändamål lämna dessa företeelser undersökningsmetoder av oskattbart värde.
Linsers avbildningsegenskaper.
Gauss’. huvudplan. Den klassiska avbildningsteorien för linser, som fick sin definitiva
utformning i Halleys linsformel (se sid. 821), bygger på den förutsättningen, att linsen är
mycket tunn och att dess båda brännpunkter ligga symmetriskt i förhållande till linsen.
Denna förutsättning är emellertid aldrig exakt uppfylld, och hela teorien får därför blott
uppfattas som en första grov tillnärmelse till de verkliga förhållandena.
En annan, betydligt mindre grov tillnärmelse till de verkliga förhållandena gjordes
mot mitten av 1800-talet av den tyske matematikern och fysikern Karl Friedrich Gauss
(1777—1855) och har sedermera utvidgats till att omfatta sammansatta linssystem.
Gauss utgick härvid ifrån den förutsättningen, att linsytorna begränsas av sfäriska ytor,
vilkas medelpunkter sammanbindas av linsens huvudaxel. Vid en sådan lins finns det
två mot huvudaxeln vinkelräta plan så beskaffade, att ett föremål i det ena planet
avbildas i det andra planet på så sätt, att bilden blir lika stor som
föremålet; dessa båda plan kallade Gauss linsens huvudplan. Dessutom utnyttjade Gauss
linsens båda brännpunkter, vilka icke ligga symmetriskt i förhållande till linsen men
däremot i förhållande till huvudplanen, och Gauss visade, att man blott behöver känna
linsens båda radier rr och r2, tjocklek d och brytningsindex n, för att man enkelt skall
kunna beräkna huvudplanens och brännpunkternas läge i förhållande till linsen. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
