Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Temperaturstrålningens spektrala fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSET SOM ENERGIFORM. TEMPERATURSTRÅLNING. 947
Solens strålning överensstämmer i stort sett (således om man bortser från
Frauenhoferska linjerna) med strålningen från en svart kropp med en temperatur av c:a 6 000°K.
För att imitera dagsljus måste man således ha en selektivstrålare med en färgtemperatur
av c:a 6 000°K. Dylika dagsljuslampor åstadkommer man vanligen så, att en vanlig
glödlampa förses med en svagt blåfärgad glasskärm. Glödlampan själv har en väsentligt
lägre färgtemperatur än 6 000°K, men glasskärmen försvagar strålningen inom den gula
och röda delen av spektret, varigenom de blå och gröna strålarna komma i sådan övervikt,
som fallet är i solens spektrum.
Belysningsvärde och selektivitet. Färgtemperaturen har stor betydelse inom
belysningstekniken vid bedömning av en ljuskällas användbarhet som ersättning för dagsljus.
Men vid sidan härom behöver man även ett mått för jämförelse av två ljuskällor, vilka ha
samma färgtemperatur, men vilka på grund av olika selektivitet i olika hög grad slösa
bort strålningsenergi i form av osynlig strålning. Härtill kan man naturligtvis använda
ljusutbytet, men med hänsyn till den svarta strålningens betydelse för all
temperaturstrålning brukar man som relativt mått använda förhållandet mellan ljuskällans
ljusutbyte och den svarta kroppens ljusutbyte vid samma färgtemperatur.
Man kan även taga skillnaden mellan ljuskällans ljusutbyte och den svarta kroppens
ljusutbyte och dividera denna skillnad med den svarta kroppens ljusutbyte. Det förra
måttet användes av tyska belysningstekniker som mått på belysningsvärde
(Leuchtungs-güte), och det senare användes inom engelsk belysningsteknik som mått på selektivitet.
. . . .. , ljuskällans ljusutbyte
belysningsvärde = –––––––––––––––—-— ––-—,
svarta kroppens ljusutbyte
selektivitet ljuskällans ljusutbyte — svarta kroppens ljusutbyte
svarta kroppens ljusutbyte
Man inser lätt, att (belysningsvärde) = (selektivitet) + 1.
Gråstrålare. Inom den synliga delen av spektret är kol en typisk gråstrålare, inom
den infraröda delen av spektret är strålningen däremot väsentligt mindre. Vid koltråds-
7
glödlampor har man fastslagit, att strålningen inom den synliga delen av spektret är — av
den svarta strålningen vid koltrådens temperatur, som är cirka 2 000°K.
Koltrådens selektivitet är på grund av den västentligt svagare infraröda strålningen
rätt fördelaktig, vid 2 160°K är selektiviteten 0.25 och således belysningsvärdet 1.2 5,
vid 1 760°K är selektiviteten 0.18 och belysningsvärdet 1.18.
Om man behandlar en koltråd, så att dess yta blir överdragen med ett skikt av grafit^
kommer strålningens spektrala fördelning att något ändras. Hela den synliga
strålnings-energien minskas något men mindre för de blå strålarna än för de röda och infraröda.
Färgtemperaturen blir således högre än den verkliga temperaturen, och även selektiviteten
ökas. Vid 2 160°K är selektiviteten 0.3 2 och vid 1 760cK är den 0.24.
Selektivstrålare. De flesta metaller ha, som vi redan framhållit, selektiv strålning,
och deras färgtemperatur är högre än deras verkliga temperatur. För de metaller,
vol-fram, molybden, tantal och osmium, som spelat stor roll vid tillverkning av glödlampor
av metalltrådstyp, ha ingående undersökningar blivit gjorda. Nedanstående tabell visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
