Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Temperaturstrålningens spektrala fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSET SOM ENERGIFORM. TEMPERATURSTRÅLNING. 943
till del vid bollandet av energien mellan resonatorerna, stå i proportion till resonatorns
svängningstal v.
Den statistiska beräkningen förutsatte att alla de energibelopp, som vid
strålnings-jämvikt bollas fram och tillbaka, äro lika. Plancks av erfarenheten stödda strålningslag
kräver däremot, att dessa energibelopp icke äro lika! Motsägelsen är fatal, men det är
Plancks odödliga förtjänst, att han icke ryggade tillbaka för den utan i sitt berömda
arbete V orlesungen über die Theorie der Wärmestrahlung (Föreläsningar över
värmestrålningens teori), vilket trycktes 1906, tog det djärva steget att ställa logiken i andra
rummet och relationen e = hv i det första rummet.
Planck dekreterade nämligen helt enkelt, att
vid strålningsenergiens upptagande och avgivande
spelar den universella konstanten h rollen av elementärt
verkningskvantum på så sätt, att energiutbytet alltid sker
i belopp, som erhållas genom att detta verkningskvantum
multipliceras med strålningsenergiens svängningstal.
Med hjälp av Stefans och Wiens konstanter bestämde Planck värdet på detta
verkningskvantum till h = 6.548 • 10—27 erg/sek., och med hjälp av h kan man skriva Plancks
strålningslag under formen
E = <^h 1
* 2 5 ‘ ch ,
e^-l
i vilken c är ljushastigheten, c =3 • 10—10 cm/sek, och k är Boltzmanns konstant,
k = 1.346 * 10 16 erg/grad. .
Kvantteorier. Att införandet av ett elementärt verkningskvantum öppnar en
möjlighet att närmare lära känna naturens elementar processer, d. v. s. de processer, som
utspelas inom materians minsta smådelar, hade Planck själv en stark känsla av. Snart
nog skulle det emellertid visa sig, att detta verkningskvantum är av en mera
djupgående betydelse än någon i förstone anade.
Redan samma år som Plancks föreläsningar trycktes uppställde Einstein sin teori
om ljuskvanta, vilken baseras på Einsteins princip för ljuskvanta:
under varje elementarprocess, vid vilken ljus med
svängningstalet v alstras eller omvandlas, kommer
energiomsättningen att ske i språngvisa belopp av storleken hv-
Einstein gick så långt, att han ville föreställa sig dessa ljuskvanta hv äga en
rums-begränsning, så att kvantteorien i själva verket blir ett slags emissionsteori. Denna
kvantteori är dock flyttad upp på ett högre plan än Newtons emissionsteori. Newtons
mot olika färgat ljus svarande olika stora materiella ljuspartiklar ersättas av
kvantteoriens olika stora energibelopp, vilka alla, så att säga, byggas upp ur en mängd
elementar kvanta.
Enligt Einsteins princip för ljuskvanta skulle exempelvis den fotoelektriska
effekten, då ljus omvandlas och frigör elektrisk laddning, förlöpa så, att det arbete, som detta
frigörande motsvarar, sker språngvis genom omvandling av ljuskvanta, d. v. s.
energibelopp av storleken hv.
Den amerikanske fysikern och nobelpristagaren R. H. Millikan bekräftade denna
Einsteins förutsägelse år 1916. Genom bestrålning med ljus av bestämt svängningstal
erhölls språngvisa elektriska urladdningar av sådan art, att den frigjorda energien stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
