Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets böjning och interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSETS NATUR. LJUSETS BÖJNING OCH INTERFERENS.
891
draga den slutsatsen, att D-linjen är en absorptionslinje härrörande från glödande
natriumångor i solens atmosfär (jfr sid. 867). Samtliga frauenhoferska linjer äro
sådana absorptionslinjer, härrörande antingen från solens eller jordens atmosfär.
Spektralanalys, rationella färgmått. När Bunsen och Kirchhoff på 1860-talet införde
spektr alanalysen, d. v. s. studiet av de spektra, som härröra från ämnen, vilka
ibunsen-lågan bringas att glöda i gasform, och därigenom skapade ett viktigt hjälpmedel för den
kemiska analysen, hade de behov av att på ett internationellt sätt angiva läget av de
skarpt markerade färgade linjer, som de olika ämnenas spektrum härvid uppvisa. De
frauenhoferska linjerna kommo då väl till pass, såsom utgörande orienteringsmärken i
det vita ljusets färgskala.
Sedan framställningen av gitter spektra, särskilt tack vare Rowland, nått sin
fulländning, har man emellertid i dessa spektra färgerna ordnade direkt efter våglängd. Ett
sådant spektrum utgör därför en färgstandard eller ett normalspektrum, med vars hjälp
varje färg i spektret kan tilldelas ett fullt och bestämt talvärde. Vanligen tager man
färgens våglängd X mätt i m (miljondels millimeter) eller i Ä (Ångströmska enheten,
d. v. s. 0.1 m [i), men våglängden är olika i olika media, och det vore mera rationellt att
använda färgens svängningstal n, som kan beräknas ur ljusets hastighet c enligt formeln
c = n Å. Räknar man med c = 300 000 km/sek och avrundade värden på våglängderna,
erhållas för de viktigaste frauenhoferska linjerna följande våglängder och
svängningstal:
A röd..................2 = 760 m u n — 395 biljoner/sek
D gul..................2 = 589 » n = 509 >
F grönblå............. 2 = 486 » n = 617 >
H violett............. 2 = 397 > n — 756 >
Interferensfärger vid upprepad spegling och brytning. Har man väl kommit till
den insikt rörande färgernas natur, som i det föregående givits i anslutning till Eulers,
Youngs och Fresnels teorier, så blir färgspelet vid tunna skikt lätt förklarligt, och man
inser omedelbart, att Hooke träffat sakens kärna (se sid. 849) genom sitt påpekande av
gångskillnaden mellan de strålar, som speglas mot skiktets båda begränsningsytor.
Emellertid förefinnes en av Young utredd omständighet vid ljusets reflexion, som icke
utan vidare kan inses, men som är av största betydelse vid studiet av dylika fenomen:
När ljus speglas mot gränsytan mellan två media med olika brytbarhet, så sker ett
språng i vågens rörelsefas, motsvarande en gångskillnad av en halv våglängd, ifall det
speglande mediet har större brytbarhet än det medium, vari ljuset framgår. Har det
speglande mediet däremot mindre brytbarhet, så sker intet språng i rörelsefasen.
Man brukar även korteligen uttrycka detta så, att:
vid spegling mot ett optiskt tätare medium förlorar
ljusvågen en halv våglängd, men vid spegling mot ett
optiskt tunnare medium göres ingen fasförlust.
Denna egenskap hos ljusvågen står i full överensstämmelse med egenskaperna hos
en elastisk våg, som vid spegling mot ämnen med större masstäthet får rörelsen helt
omkastad och således i fas förlorar en halv våglängd. Fastän ljuset i många avseenden
förhåller sig som en elastisk våg, behöver man icke nödvändigt uppfatta det som en dylik.
Och framför allt har man ingen anledning att vänta sig, att ljusets vågrörelsefenomen
i allo överensstämmer med de mekaniska vågornas egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
