- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
876

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets polarisation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

876

LJUSET.

nyttiga, ljusstrålens försvinnande genom totalreflexion, det regnbågstecknade bandet
är den gräns, utanför vilken även den ordinära strålen kan nå ögat.

Om man ser genom en nicol med synriktningen riktad mot synfältets mittpunkt,
kommer denna synriktning ej att gå parallell med nicolens långsidor utan lutar c:a 5°.

Fig. 747. Synfältet vid en nicol.

Förmodligen i avsikt att få kortändarna någorlunda vinkelräta mot denna
mittelsyn-riktning började man vid tillverkning av nicoler avslipa dem c:a 3° snedare, så att den
spetsiga vinkeln blev 68° i stället för 70°52’ (se fig. 748 t. v.). Detta bruk synes Nicol själv
ha infört. På 1880-talet införde den engelske optikern E. D. Ahrens en längre gående
justering (se fig. 748 t. h.) genom att slipa både långsidor och kortsidor. Härigenom
ökades synfältet med c:a 5°.

Fig. 748. Genom slipning justerad nicol. T. v. enl. Nicol, t. h. enl. Ahrens.

Islandsspaten har blivit alltmera sällsynt och därför även ganska dyrbar, varför
ett flertal fysici, såsom Foucault, Jamin, Harnack, Dove, Prasmouski och Glan,
ansträngt sig att med minsta möjliga materialåtgång så skära en nicol, att den giver a) största
möjliga jämnhet i polarisationen för de olika strålar, som kunna tränga igenom, b) största
möjliga synfält, c) största möjliga genomskinlighet, d. v. s. minsta möjliga ljusförluster
genom reflexion inom prismat. Särskilt har den engelske fysikern Silvanus P. Thompson
nedlagt stor förtjänst i detta avseende och angivit ett flertal konstruktionsformer.
Följande tablå angiver olika prismaformer efter mätningar, som 1887 utfördes av den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0888.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free