Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets polarisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874
LJUSET.
Fig. 745. Schematisk
framställning av ljusets polarisation vid
spegling och brytning.
Fig. 746. Nörrenbergs
polari-sationsapparat.
Den ena av dessa båda strålar är ordinär stråle ocb går obruten vidare. Denna stråle har
Ijusvektorn i papperets plan, och dess polarisationsplan står därför vinkelrätt mot papperets
plan. Den andra, extraordinära strålen har ljusvektorn vinkelrät mot papperets plan och
är således polariserad i papperets plan. I denna figur tänkes bägge kristallerna ha
huvudsnittet i papperets plan, den ordinära strålen har således
sitt polarisationsplan vinkelrätt mot huvudsnittet, medan
den extraordinära strålen är polariserad parallellt med
huvudsnittet. Vrider man nu den övre kristallen ett
kvarts varv, kommer den extraordinära strålens
ljusvektorer att ligga i papperets plan, varför den intränger i den
undre kristallen under samma betingelser som förut den
ordinära; den kommer därför att i den undre kristallen
följa den ordinära brytningslagen och gå obruten igenom.
Den övre kristallens ordinära stråle kommer däremot att i
förhållande till den undre kristallen infalla precis under
samma betingelser som förut den extraordinära strålen
och följaktligen också brytas extraordinärt. I bästa
överensstämmelse med nyss givna beskrivning omkastas således
den undre kristallens inflytande på de båda strålarna.
Polarisation genom spegling. Brewsters lag. Vi ha
redan inledningsvis (sid. 851) omnämnt, hurusom Malus
1808 upptäckte, att ljus, som speglats under c:a 54.°5
infallsvinkel mot en glasruta, därefter vid passerandet av en
kalkspatkristall icke dubbelbrytes för vissa inställningar
av kristallen. Denna speglade ljusstråle förhåller sig
således på precis samma sätt som var och en av de
dubbel-brutna strålarna i Huygens’ försök. Ljus kan således
polariseras genom spegling, och eftersom dubbelbrytningen av
detta ljus visar sig utebli, när kalkspatkristallen är så
inriktad, att dess huvudsnitt är parallellt med det plan,
in-fallsplanet, som bildas av den mot glasrutan infallande
ljusstrålen och glasets normal, kan man säga, att Malus’
försök visar, att
när en ljusstråle infaller under c:a
54.°5 mot en glasyta, kommer den
speglade strålen att vara polariserad med
infallsplanet som polarisationsplan.
Även andra speglande material än glas blevo så
småningom undersökta. Sålunda visade det sig, att en spegling mot en vattenyta
leder till ljusets fullständiga polarisation, om infallsvinkeln är 52°45’, och för diamant
skall infallsvinkeln vara 68°2’. Man uppmärksammade härvid, att den lämpliga
infallsvinkeln, den s. k. polarisationsvinkeln, växer med det speglande ämnets brytningsindex.
Är 1815 påvisade sir David Brewster, kaleidoskopets uppfinnare, att tangenten för
polarisationsvinkeln just är lika med det speglande ämnets brytningsindex. Denna
Brewsters lag kan även formuleras på ett annat sätt, om man betänker, att spegling
också åtföljes av brytning (se fig. 691, sid. 814 och fig. 745), nämligen sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
