Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Teorier för ljusets färgverkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSETS NATUR. TEORIER FÖR LJUSETS FÄRGVERKNINGAR.
867
Absorptionsspektra. Det andra fenomen, som Euler andragit som bekräftelse på
sin uppfattning, är ljusets absorption i färgade kroppar. Detta fenomen har sedermera
blivit ingående studerat med hjälp av absorptionsspektra, d. v. s. sådana spektra som
uppstå ur ett vanligt, alla färger omfattande spektrum, när dess ljus får passera genom
ett mer eller mindre genomskinligt ämne. Det visar sig, att i ett sådant
absorptions-spektrum fattas vissa färger, vanligen just den som kännetecknar det genomskinliga ämnet.
Fig. 734 återgiver ett modernt försök av synnerligen lärorik art. C är en skärm
försedd med en springa, genom vilken ljuset från en glödlampa får tränga in och passera
ett prisma, så att ett spektrum uppstår. Framför mitten på springan är placerad ett
metalltrådsnät ab, under vilket en bunsenlåga antänts; i bunsenlågan införes en liten
Fig. 734. Anordning för Ijusabsorption
i natriumgas.
Fig. 735. Spektrum vid anordningen i
fig. 734.
platinasked med koksalt. Koksaltet avdunstar, och koksaltångorna färga bunsenlågan
gul under metalltrådsskärmen, genom vilken de strömma upp till rummet över nätet.
Det spektrum, som härvid uppkommer, återgives i fig. 735 och består av två delar, en för
var sida om skärmen. I den övre hälften ser man spektrets alla färger från violett (7) till
rött (R) med undantag för en svart linje, en absorptionslinje, i den gula delen. I nedre
hälften ser man likaledes alla spektrets färger, ehuru något försvagade, med undantag
av en mycket starkt lysande gul linje, vilken befinner sig på precis samma plats
som absorptionslinjen och som härrör från lågans gula ljus.
Försöket är helt i Eulers anda och kan tänkas som akustisk motsvarighet ha ett
försök, vid vilket man framför en öppning spänner en rad lika stämda strängar och därefter
låter ett av alla möjliga toner sammansatt ljud passera genom öppningen. Skulle man
harmoniskt analysera det passerade ljudet, t. ex. med Helmholtz’ resonatorer (se sid.
574), så skulle det visa sig, att en enda ton saknas efter genomgången, nämligen just
den ton som strängarna själva vid anslag avgiva. Hur har denna ton kunnat försvinna?
Jo, sätter man örat intill strängarna, skall man kunna höra hur de sakta ljuda med
denna ton. Den infallande ljudvågen har berövats en del av sin energi, vilken åtgått
till att försätta strängarna i svag dallring.
Absorptionen kan därför anses bero därpå, att det absorberande mediets smådelar
bringas i medsvängning och verka som resonatorer; den samlade vågen förlorar en del
av sin energi, på den grund att resonatorerna bringas att svänga och i sin tur sprida
energien åt alla möjliga håll, varigenom den delvis försvagas i den ursprungliga
strål-ningsriktningen.
Auomal dispersion. Ett fenomen, som mer än något visar hur mycket djupare Eulers
färguppfattning tränger än Newtons, är den s. k. anomala dispersionen, som består
däri, att ett ämne bryter röda strålar mer än blå. Detta fenomen, som första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
