Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Färgerna och deras uppkomst - Färgblandningar och färgsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGERNA OCH DERAS UPPKOMST. FÄRGBLANDNINGAR OCH FÄRGSINNET. 845
som har till uppgift att för fiendens blickar ge ett vilseledande intryck av eller dölja
artilleripjäser, fartyg, tanks och andra större föremål. Det visar sig nämligen, att det
är omöjligt att utföra vanlig målning av dylika föremål, så att inte deras konturer starkt
avteckna sig mot omgivningen, även om färgvalet gjorts aldrig så vilseledande. Målar
man däremot i mer eller mindre grälla och ganska stora fläckar, vilka på avstånd flyta
ihop till en luftig biandfärg, är det möjligt att även få konturerna att upplösa sig.
Grundfärger och bland färger. Inom målarkonsten har man i alla tider sökt att
klassificera färgerna och giva regler för färgblandning medelst ett fåtal färgstoffer. I kapitel
121 i Lionardo da Vincis Trattata della pittura (tryckt i Paris 1651) möter man för första
gången i litteraturen ett dylikt försök, som sedan återupptogs av le Blond 1735 och
Dufay 1737. Ett väsentligt framsteg gjordes 1758, då den tyske astronomen Tobias
Mayer publicerade sina undersökningar rörande trefärgsblandningar.
Mayer utgick från tre grundfärger: rött, gult och blått, vilka icke kunna erhållas
genom blandning av andra färgstoffer, men vilka däremot kunna i lämpliga proportioner
blandas, så att varje annan färg av dem erhålles. Mayer ordnade biandfärgerna i en
triangel genom att sammansätta varje färg av 12 delar grundfärger i olika proportioner
enligt nedanstående schema, vari siffrorna angiva antal delar av varje grundfärg och
bokstäverna r, g, b angiva grundfärgerna rött, gult och blått:
12 r
11 r, 1 b 11 r, 1 g
10 r, 2 b 10 r, 1 b, lg 10 r, 2 g
9 r, 3 b 9 r, 2 b, 1 g 9 r, 1 b, 2g 9r, 3 g
8 r, 4 b 8 r, 3 b, lg 8 r, 2 b, o 8 r, 1 b, 3g 8 r, 4 g
o. s. v.
Mayers färgblandningstriangel, framför allt hans metod att använda viktdelar,
kritiserades 1772 av den tyske matematikern J. H. Lambert, vilken efter något modifierade
grunder uppgjorde en färgpyramid, varvid han som grundfärger utgick från karmin,
gummigutta och preussiskt blått. Någon större konstnärlig betydelse ha dylika
färg-blandningstrianglar icke haft. Den verklige konstnären kan utan några regler på ett
mera träffsäkert sätt blanda sin palett och uppnå sina effekter. Sin största betydelse ha
dessa undersökningar, som vi i nästa paragraf skola se, haft för fysiologien och
färgreproduktionstekniken .
Ögats tre färgsinnen. Färgblandningsf eno menen visa, att det mänskliga ögats
färgsinne endast på ett ofullständigt sätt förmår analysera ett färgintryck. I analysavseende
är ögat högst ofullkomligt i j ämförelse med örat, som in i minsta detalj förmår analysera
tonerna (se sid. 577) och deras blandning i ackorder och melodier. För en rätt förståelse
av färgblandningsföreteelserna bör man därför äga någon insikt i hur ögats färgsinne
fungerar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
