Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Ljusets brytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSSTRÅLARNAS GÅNG. LJUSETS BRYTNING.
811
duire sa raison et chercher la vérité des Sciences. Plus la dioptrique, les météores et
la géométrie, qui sont des essais de cette méthode (Utläggning av metoden hur man
väl skall styra sitt förnuft och söka vetenskapens sanningar. Jämte dioptriken,
meteorerna och geometrien, som äro prov på denna metod.), i vilket brytningslagen
för första gången gavs en exakt formulering. Långt senare, när Cartesius från att ha
varit den allt överskuggande auktoriteten genom Newtons lärjungar började att
ringaktas, sökte man emellertid även beröva honom äran av denna upptäckt. Det visade
sig nämligen, att holländaren Snellius även funnit denna lag och skrivit en
avhandling därom, ehuru denna aldrig publicerades. Den holländske kritikern Isaak Voss
(vid tiden för utgivandet av Cartesii Dioptrik 19 år gammal, sedermera kanik i
Windsor), som sett Snellius’ manuskript, beskyller Cartesius rentav för stöld. Cartesius
vistades faktiskt 1629—1649 i Holland och hade många vänner inom den lärda
världen där. Emellertid är Cartesii framställning av lagen ävensom hans tillämpningar av
densamma så pass originella, att man lugnt kan giva honom största delen av äran
i denna sak, så mycket mer som historieforskningen synes giva vid handen, att
Cartesius redan år 1627, således före sin holländska resa, kände denna lag. Denna den
exakta brytningslagen utsäger följande:
När en ljusstråle passerar gränsytan mellan två
homogena, genomskinliga ämnen, så brytes den så, att den
infallande strålen, den brutna strålen och ytans normal
ligga i samma plan, varjämte förhållandet mellan sinus
för infallsvinkeln och sinus för brytningsv inke1n är en
materialkonstant kännetecknande för de bägge
genomskinliga ämnena.
Förmodligen hade Snellius med hjälp av en sinustabell funnit en bättre
överensstämmelse med förhållandet mellan vinklarnas sinus än med förhållandet mellan
vinklarna själva. Göra vi en jämförelse mellan Ptolemaios’ värden, få vi mycket riktigt en
betydligt bättre överensstämmelse:
V atten Grlas
i i sin i sin /S i 0 sin i sin 0
10 1.25 1.25 1.43 1.43
20 1.29 1.27 1.48 1.47
30 1.33 1.31 1.46 1.43
40° 1.43 1.37 1.60 1.52
50° 1.43 1.34 1.67 1.53
60 1.48 1.33 1.74 1.53
70 1.55 1.38 1.82 1.51
801 1.60 1.29 1.91 1.47
Medelvärde 1.42 1.32 1.64 1.49
sin i
Avvikelser från medelvärdet på förefinnas, dock uppgående till högst 0.07, men få
tillskrivas ofullkomligheterna i den experimentella anordningen. Avvikelserna från
medelvärdet på uppgå däremot både vid vatten och glas till ett så pass avsevärt
värde som 0.18 resp. 0.27, och dessutom äro värdena i båda dessa tabeller regelbundet
växande, så att de icke kunna bero på tillfälliga observationsfel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
