Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Ljusets hastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806
LJUSET.
Spegelbildens förskjutning blir vid denna stora spegeldistans ganska stor, ungefär
40 cm, och därför svår att mikroskopiskt uppmäta. Michelson använde därför ett
konstgrepp för att möjliggöra direkt mätning med avläsningsmikroskop. Saken är den, att man
genom att driva upp rotationshastigheten tillräckligt kan få spegeln att utföra precis ett
helt varv, medan ljuset går fram och tillbaka mellan speglarna. Om så exakt är fallet,
träffar den återgående strålen spegeln på samma sätt som om spegeln stått stilla, någon
förskjutning av spegelbilden uppstår därför icke alls. Vid Michelsons anordning skulle
spegelns rotationshastighet drivas upp till c:a 4 260 varv/sek, för att bildens förskjutning
skulle försvinna, och varje ökning eller minskning av varvtalet skulle därför medföra en
mikroskopiskt iakttagbar förskjutning av spegelbilden. I stället för en enkel spegel med
detta oerhörda varvtal införde Michelson en 8-sidig spegel, vars sidor avlöste varandra
efter varje åttondels varv och vilken följaktligen blott behöver rotera c:a 530 varv/sek.
Även en 12-sidig och en 16-sidig spegel med motsvarande lägre varvtal kommo till
användning.
Som resultat av dessa mätningar erhöll Michelson c = 299 796 i 4 km/sek, och man
brukar numera använda värdet
c = 299 800 km/sek
såsom internationellt antagbart värde.
Ljushastigheten i förhållande till rörlig materia. I samband med
Ijushastighets-mätningarna sökte Fizeau 1851 även komma till klarhet rörande den vid den tiden livligt
debatterade frågan, om ett genomskinligt materials rörelsehastighet har något inflytande
på ljusets hastighet i förhållande till detta material. Om exempelvis ljus ilar fram genom
ett rör, vari vatten får hastigt rinna fram, kommer ljushastigheten då att ökas eller
minskas, ifall vattnets rörelse går i samma eller motsatt riktning som ljusets rörelse? All annan
rörelse sammansättes ju enligt hastighetsparallellogrammen, så att en rörelse i ett i
förhållande till åskådaren rörligt medium får en hastighet, som i förhållande till åskådaren
är geometriska summan av hastigheten i förhållande till mediet och mediets hastighet i
förhållande till åskådaren (se sid. 372).
Den mätmetod Fizeau härvid använde grundar sig på ljusets interferens, varför vi
i samband med detta fenomen längre fram skola ingå på densamma. För tillfället nöja
vi oss med att konstatera, att resultatet av Fizeaus mätningar gav vid handen, att
när ljus går fram i ett rörligt, genomskinligt material,
sammansättas icke ljushastigheten och materialets
hastighet enligt hastighetsparallellogrammen.
En annan yttring av ljusets säregna hastighetsegenskaper iakttogs 1871 av den
engelske astronomen G. B. Airy. Airy fyllde en astronomisk tub med vatten och iakttog
genom denna fixstjärnornas aberration. Eftersom ljushastigheten är mindre i vatten än i
luft, skulle man vänta sig, att aberrationskonstanten skulle utfalla väsentligt större vid
mätningar med en dylik vattenfylld kikare. Airy kunde emellertid konstatera, att
aberrationskonstanten icke undergått den minsta förändring.
Även i ett annat avseende visar det sig, att ljusets rörelse i förhållande till materian
har opåräknade egenskaper, i detta fall gäller det den materia som alstrar ljuset, den s. k.
ljuskällan. Man kan nämligen anse det fastslaget, att
en ljuskällas rörelse har intet inflytande på
hastigheten hos det ljus den utsänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
