Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Termodynamik - Termodynamikens första huvudsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERMODYNAMIK. TERMODYNAMIKENS FÖRSTA HUVUDSATS.
761
förutsättningar på samma gång giver nyckeln till sådana materians värmeegenskaper,
som äro gemensamma för olika ämnen. Därigenom blev det möjligt att från en högre,
enande ståndpunkt vinna reda och klarhet i materians så skiftande egenskaper.
Termodynamiken har också satt mycket djupa spår inom fysikens och kemiens olika områden,
och dess största betydelse ligger däri, att dess lagar kunna givas en skarp matematisk
formulering, varigenom man får ett räknemässigt grepp om fenomenen. Tydligast
torde detta synas vid de kemiska tillämpningarna. Den moderna termokemien har
nämligen genom termodynamiken fått en matematisk precision som ställer kemien på ett
väsentligt högre plan än den tidigare intagit.
Genom denna utpräglat matematiska karaktär är termodynamiken dock mindre
ägnad för populär framställning. Många av dess resultat ha vi därför redan på ett mera
elementärt sätt behandlat uti kapitlet om »Materians tillståndsförändringar genom
värmebehandling». Sålunda har teorien för heterogena jämviktssystem och fasregeln
av Gibbs utarbetats på termodynamisk grund. Likaså är den moderna köld tekniken
en frukt av de termo dynamiska teorierna, utan vilkas hjälp det exempelvis varit omöjligt
att åstadkomma Leydenlaboratoriets resurser för undersökningar i närheten av den
absoluta nollpunkten. I sin tur har möjligheten att studera ämnens egenskaper vid dessa
låga temperaturer lett till ännu större fördjupning av termodynamiken.
Utan att i detalj ingå på den matematiska sidan av termodynamiken skola vi i det
följande söka vinna en överblick över termodynamikens grundtankar.
Termodynamikens första huvudsats.
Omöjligheten av perpetuum mobile. Med perpetuum mobile menas en maskin
som underhåller sin egen rörelse under obegränsad tid. Luft- eller vattenströmmar
få härvid icke utnyttjas annat än om maskinen själv skapar deras rörelse, däremot får
tyngden utnyttjas och överhuvud varje i naturen förefintlig kraftverkan som icke låter
sig försvagas. Vi ha redan tidigare (sid. 357) sett, att en så upplyst ande som Lionardo
da Vinci insett det fåfänga i att söka skapa en sådan maskin och att han hånfullt
jämställt guldmakare och konstruktörer av perpetuum mobile.
Säkerligen är icke Lionardo den förste som insett det orimliga i perpetuum mobile,
och efter honom ha andra ställt sig på hans ståndpunkt. Ingen torde dock före Carnot
insett att omöjligheten av perpetuum mobile är en erfarenhet som kan utnyttjas till
vetenskaplig bevisföring för andra mindre påtagliga sanningar.
När Carnot vill visa att den av honom uppfunna cirkelprocessen är den ideala
motorprocess, som lämnar mer arbete än någon annan, utgick han, som vi nyss sett (sid. 759),
från den grundsats som fått namnet termodynamikens jörsta huvudsats och som i sin mest
lakoniska formulering just utsäger:
Perpetuum mobile är omöjligt.
Denna sats utvecklar Carnot med både styrka och klarhet, och han börjar sin
utläggning med att påpeka, att det vid perpetuum mobile är fråga om att alstra arbete
»utan förbruk vare sig av värme eller något annat». Och han säger vidare: »En sådan
alstring är fullständigt i strid med allt vad man hittills erfarit, den står icke i
överensstämmelse med mekanikens och den sunda fysikens lagar.» Därefter klarlägger han denna
sista utsago med följande märkliga ord: »Man skulle kanske kunna invända, att perpetuum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
