Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Gasers tillståndsförändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS TILLSTÅNDSFÖRÄNDRINGAR. GASERS TILLSTÅNDSFÖRÄNDRINGAR. 697
Andrews’ isotermer kasta ett synnerligen klart ljus över den kritiska temperaturens
betydelse.
Den isoterm som svarar mot den k r it i s k a temp er aturen
utgör en gränskurva mellan två olika typer isotermer; de
som svara mot lägre temperatur ha alla ett vågrätt rakt
stycke, svarande mot att kondensering äger rum, de
övriga sakna detta linjestycke, och vid dem kan kondensering
aldrig äga rum. Vid den kritiska isotermen är det räta
linjestycket sammankrympt till en punkt, svarande mot
att det kritiska tillståndet då råder.
Eftersom det kritiska tillståndet svarar mot en bestämd punkt på den mot kritiska
temperaturen svarande isotermen, så råder vid detta tillstånd även ett fullt bestämt tryck,
det kritiska trycket, och en viss gasmängd, vanligen väljer man en grammolekyl, intager
då också en fullt bestämd volym, den kritiska volymen.
van der Waals’ allmänna tillstånd slag för gaser och vätskor. Andrews’ isotermer
visa tydligt och klart att gaserna i verkligheten icke följa den enkla tillståndslag vi på
sid. 692 erhållit som en sammanfattning av Boyles och Gay-Lussacs lagar. Denna
förenklade tillståndslag brukar därför kallas den ideala gasens tillståndslag,
och därmed vill man endast ha sagt, att man tänker sig en ideal gas som gränsfall eller
tillnärmelsefall till de verkliga gaserna och att denna ideala gas vid överslagsberäkningar
ofta kan giva ungefärlig föreställning om de verkliga gasernas egenskaper.
Då man kräver noggranna uppgifter rörande tillståndsförändringarna hos en gas,
kan man emellertid icke nöja sig med att betrakta den som en ideal gas, i all synnerhet
icke ifall gasens temperatur närmar sig dess kritiska temperatur. En ideal gas har
iso-termerna kännetecknade därav, att trycket är omvänt proportionellt mot volymen, så
att när volymen sammanpressas till halva den ursprungliga trycket samtidigt ökas till
det dubbla. Isotermerna hava därför vid den ideala gasen ett jämnt krökt förlopp,,
de äro i själva verket hyperbler som ha volym- och tryckaxlarna till asymptoter.
Den verkliga gasens isotermer ha ett betydligt mera komplicerat förlopp, särskilt
vid de temperaturer som ligga under den kritiska, då isotermerna förete
brytningspunkter och raka stycken. Ju mer temperaturen stiger över den kritiska, dess mindre
utpräglade bli isotermernas slingringar, och för tillräckligt höga temperaturer få
isotermerna så pass jämn krökning, att man med rätta kan anse att gasen förhåller sig
som en ideal gas.
Ett försök att uppställa en för verkliga gaser och vid alla temperaturer giltig
tillståndslag gjordes av den holländske fysikern och Nobelpristagaren Johannes Diderik
van der Waals (1837—1923), vilken 1873 publicerade den betydelsefulla avhandlingen
Over de Continuiteit van den Gas- en Vloeistojtoestand, (Om kontinuiteten hos gas- och
vätsketillstånden, således samma titel som Andrews hade på sitt fyra år
äldre-arbete).
van der Waals tager först och främst hänsyn till att den verkliga gasen, sedan den
hoptryckts till vätska, måste upptaga ett visst rum, därför att dess molekyler ha
utsträckning i rummet, medan däremot den ideala gasens molekyler enligt Boyles lag icke
få upptaga någon volym. För den skull korrigerar van der Waals volymen i
tillståndslagen till v—b, där b är en konstant, som han genom teoretiska överläggningar får
till att vara fyra gånger molekylernas sammanlagda volym.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
