- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
660

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Specifikt värme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

660

VÄRMET.

växelvis pressas in eller sugas ut ur kärlen C och D. Manövreringen sker härvid medelst
kranar synliga å figuren. Vid ena blåsans (t. ex. c) hoppressning av tryckluft (i D) sker
en utvidgning av den andra (b) blåsan, och denna utvidgning underlättas av luftens
samtidiga utsugning (ur C), varvid kranarna (v, w m. fl.) så inställas, att den i blåsorna
förvarade gasen går från den hoppressade blåsan till den utvidgade (från c till b) genom
rören c, s och n. Gasens temperatur vid ingången till kalorimetern avläses medelst en
å figuren synlig termometer, likaså avläses temperaturen inuti kalorimetern medelst
en i figuren synlig, från kalorimetern uppstickande termometer.

Vi anföra här nedan några av de värden Delaroche och Bérard funno och ställa
vid sidan om dem de värden Regnault 1862 erhöll genom sina ytterst noggranna
bestämningar vid olika temperaturer. De i nedanstående tabell efter Regnault angivna
värdena utgöra medelvärden för temperaturen mellan 20° och 200°.

Gas Specifikt värme Delaroche och Bérard Regnault
Luft 0.2669 0.2375
Syre 0.2361 0.2175
Väte 3.2936 3.4090
Kväveoxid . 0.2369 0.2317
Kväve 0.2754 0.2438
Kolsyra . ’. 0.2210 0.2169
Koloxid 0.2884 0.2450
Etylen 0.4207 0.4045

Som man av ovanstående ser äger en ganska god överensstämmelse rum mellan
Regnaults bestämningar och de bestämningar Delaroche och Bérard utförde. Full
överensstämmelse kan man icke vänta sig, ty å den äldre metoden fanns en ganska
allvarlig felkälla, som Regnault helt undvek. Denna felkälla utgöres av det gasutbyte,
s. k. diffusion, som alltid äger rum mellan en gasfylld blåsa och den omgivande luften
och som gör att gasmassan i Delaroches och Bérards försök så småningom förorenas
med luft.

Det förtjänar i detta sammanhang påpekas att Regnaults bestämningar givit
vid handen att en gasmassas specifika värme ändras icke med
trycket eller med temperaturen. Endast sådana gaser som visa
nämnvärd avvikelse från Boyles lag avvika även i här berörda hänseende. En dylik
avvikelse visar sig särskilt vid kolsyra, vars specifika värme stiger med stigande
temperatur.

Dulong och Petits regel. De bägge franska fysikerna Pierre Louis Dulong
och Alexis Thérèse Petit publicerade 1819 det märkliga resultat vi redan tidigare
(sid. 288) haft tillfälle omnämna och som går under benämning av Dulong-Petits regel.
Denna regel utsäger, att atomvärmet, d. v. s. produkten av ett grundämnes specifika
värme och dess atomvikt, är konstant ungefär 6. Regeln har, som vi tidigare omnämnt,
varit av ovärderlig nytta vid bestämning av atomvikter.

Senare tiders undersökningar ha emellertid dels visat att sådana grundämnen som
bor, kol och kisel icke följa denna regel och dels att specifika värmet för de olika
grundämnena högst avsevärt varierar med temperaturen, så att atomvärmet även varierar
med temperaturen. Moderna undersökningar vid låga temperaturer synas dock giva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free