Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Värmet som mätbar storhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMEMÄNGD OCH VÄRMEINNEHÅLL. VÄRMET SOM MÄTBAR STORHET. 647
Värmet som mätbar storhet.
Blandningsförsök. Klingenstiernas klarsynthet och skarpsinne framstår i ännu
högre grad mot bakgrunden av det faktum att Boerhaave själv satt i gång försök, vilkas
resultat utfallit i sådan riktning att Boerhaave nästan borde känt sig tvingad fram till
samma uppfattning som Klingenstierna.
Ifrågavarande försök utfördes icke av Boerhaave personligen, utan den med
noggranna temperaturmätningar så förfarne Fahrenheit utförde dem åt honom. Försöken
avsågo att undersöka den s. k. blandningstemperatur som uppstår vid blandning av två
vätskemängder, vilka vid blandningsögonblicket äga var sin olika temperatur.
Först blandades två lika volymer vatten, och Fahrenheit konstaterade att
bland-ningstemperaturen låg mitt emellan de bägge vattenmängdernas temperatur, så att
om den ena hade en temperatur om 50° och den andra en temperatur om 80°, så kom
50 + 80
blandningen efter snabb omröring att få en temperatur om–– = 65°.
Därefter blandades lika volymer vatten och kvicksilver, men vid utjämningen av
deras värmefördelning uppstod icke längre en blandningstemperatur mitt emellan de
bägge ursprungliga temperaturerna utan högre eller lägre, beroende på om vattnet var
varmare eller kallare än kvicksilvret. Genom att avpassa mängderna vatten och
kvicksilver skulle man kunna uppnå att blandningstemperaturen just kom att ligga mitt
emellan varderas, och detta kan man enligt Boerhaave uppnå vid blandning av 2
volymdelar vatten och 3 volymdelar kvicksilver. Härav fann Boerhaave att 20
viktdelar kvicksilver i värmeavseende förhålla sig lika med 1 viktdel vatten. Och trots
detta faktum, som direkt pekar i den av Klingenstierna femton år senare angivna
riktningen, finner Boerhaave sig bestyrkt i sin åsikt om värmets jämna rymdfördelning
kropparna emellan.
Det Fahrenheit—Boerhaaveska försöket innebär i själva verket ett uppslag att
genom mätningar komma åt den lag, efter vilken temperaturen utjämnas mellan olika
varma kroppar. Ett nytt bidrag till denna fråga lämnades av fysikern Kraft uti
Peters-burgsakademiens handlingar av år 1744—46. Kraft anser sig genom försök ha kunnat
konstatera, att om två mängder vatten m och M med temperaturerna t och T blandas,
llmt+8MT
så kan blandningstemperaturen beräknas ur formeln g
Richinanns lag. Krafts formel med de däri så omotiverat uppdykande talen 8 och 11
kan icke tillfredsställa några högre vetenskapliga anspråk. Den kan rent av betecknas
såsom stridande mot den enklaste logik. Om man i två på ett bord stående kärl har de
bägge vattenmängderna, m till höger, M till vänster, så ingår den vänstra i beräkningarna
av blandningstemperaturen med sitt åttafaldiga värde och den högra med sitt
elvafal-diga. Skulle man däremot byta om kärlen eller ställa sig på andra sidan om bordet,
hur ställer det sig då med räkningarna? Jo, då bör enligt samma regel den vänstra
massan m ingå multiplicerad med 8 och M med 11, så att sluttemperaturen blir
8mt+ 11 MT , , u
––––––■, d. v. s. en helt annan an nyss!
8 m+ 11 M
Det är den till Petersburgsakademien knutne svenske fysikern Georg Vilhelm
Richmann (1711—53), som har äran, av att ha bragt klarhet i dessa förhållanden genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
