Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Temperatur - Termometerkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEMPERATUR. TERMOMETERKONTROLL.
611
ståndet avläses. Behållaren A kan under pågående kokning omläggas i vågrätt läge,
varvid den nedlägges mot stödet N; härigenom kan man även studera det lilla inflytande
på kokpunktsbestämningen som kan härröra från det ovanför termometervätskan
rådande gastrycket.
Fig. 527. Bestämning av termometerns
nollpunkt.
Bestämning av termometerns nollpunkt. Nollpunktsbestämningen skall, som vi
redan nämnt, helst företagas omedelbart efter kokpunktsbestämningen, innan
termometern hunnit i luften avsvalna mer än till cirka 50° C. Bestämningen utföres i finhackad
is, som just håller på att smälta, så att issörja bildas.
Torr is kan nämligen ha en temperatur väsentligt
understigande 0° C, men pågår smältning håller
isen bestämd temperatur. Överflödigt smältvatten
bör kunna bortrinna.
Fig. 527 visar en enkel och tillförlitlig
anordning. Issörjan förvaras i en glastratt, som genom
en slang möjliggör smältvattnets bortskaffande.
Avläsningen bör icke företagas förrän smältningen
pågått så länge att issörja bildats, och utskjutande
termometervätskepelare undvikes genom att man
tager tillräckligt djupt issörjelager.
Korrektion för utskjutande termometervätska.
Vid temperaturmätningar bör helst hela
termometervätskan vara utsatt för den temperatur som skall
mätas. Ofta är detta emellertid icke möjligt att
åstadkomma, bl. a. kan det därigenom bli omöjligt
att iakttaga termometerskalan, och man nödgas
därför låta termometerröret med en del av
termometervätskan sticka ut i rummet utanför, där den
ut-sättes för den i detta rum rådande temperaturen.
Redan 1776 framhöll Cavendish, att när
termometerröret på här omnämnda sätt befinner sig i
två olika temperaturer och t2, kommer
termometern icke att korrekt angiva den förra av dessa, tv
Felet i avläsningen blir större ju större
temperatur
differensen tL—t2 är men också större ju längre den utskjutande delen av
termometervätskan är. Mäter man den utskjutande termometervätskepelarens längd i det antal
grader, n, som den upptager, så får man korrigera avläsningen med produkten
k n fa—12), där k är ett tal, som utfaller något olika för olika glassorter. För Jenaglas
16III och Resistenzglas kan man sätta k = 6 300, och för Jenaglas 59III får man
k = 6 100, åtminstone så länge temperaturdifferensen —12 ej överstiger 100°.
För normaltermometrar av Jenaglas 16III och Resistenzglas har man även genom
praktiska försök bestämt korrektionsvärden för avläsningarna, och dessa värden äro
sammanställda i följande tabell. Dessa termometrar äro delade mellan 0° och 100° i
tiondels grader, och 1° upptager en längd av cirka 4 mm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
