Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Temperatur - Termometerskalor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
VÄRMET.
Termometerskalor.
Fahrenheits termometer. En mycket betydelsefull insats uti termometriens
utveckling gjordes i början av 1700-talet av den i Danzig födde Gabriel Daniel Fahrenheit
(1686—1736), vilken slagit sig ned i Amsterdam och där utförde vetenskapliga
undersökningar, vid vilka han begagnade sig av själ vtill verkade, synnerligen noggranna
termometrar. Två av honom förfärdigade termometrar finnas i behåll i fysiska institutet
i Leyden, och de visa endast en inbördes avvikelse av ungefär en tiondedels grad. Uti
en 1724 publicerad avhandling, som hade till huvuduppgift att redogöra för hans
»Experiment och iakttagelser över vattnets frysning i vakuum», beskriver han sina
termometrar på följande sätt:
»Två slags termometrar förfärdigas av mig, den ena fylld med sprit och den andra
med kvicksilver. Längden avpassas olika allt efter ändamålet, men alla ha det
gemensamt att de ha överensstämmande gradtal på skalan och variera mellan samma bestämda
gränser. Skalan på den termometer, som blott användes till meteorologiska
observationer, börjar vid 0 och slutar med 96. Denna skala erhålles genom bestämning av tre
fix-punkter, som man får på följande sätt:
Den första av dem finner man i den nedersta delen eller vid skalans början, och denna
erhålles medelst en blandning av is, vatten och salmiak eller också koksalt; nedsätter
man termometern i en dylilc blandning, så sjunker dess vätska till den punkt som
betecknas med noll. Denna bestämning lyckas bättre om vintern än om sommaren. Den andra
punkten erhåller man om man blandar vatten och is utan nyssnämnda tillsats av salt
och i denna blandning nedsätter termometern, då ställer sig termometervätskan vid 32
grader, som av mig benämnes fryspunkt, ty stillastående vattensamlingar begynna
övertäckas av ett tunt islager, när termometervätskan om vintern visar denna grad. Den
tredje punkten finner man vid den 96:e graden; i själva verket utvidgar sig
termometer-vätskan till denna grad, när man håller termometern i munnen eller axelhålan på en frisk
människa så länge att den antager kroppstemperaturen. Om man däremot vill utforska
värmet hos en febersjuk eller hos någon som lider av annan sjukdom, måste man använda
en annan termometer, vars skala räcker till 128 eller 132 grader. Huruvida dessa grader
äro tillräckliga för den häftiga feberhettan, har jag ännu icke undersökt, men det är
knappast troligt att någon febertemperatur överskjuter dessa. Skalan hos den
termometer, med vilken man undersöker temperaturen hos kokande vätskor, börjar likaledes med
noll och innehåller 600 grader, ty ungefär vid detta gradtal börjar kvicksilvret, med vilket
termometern är fylld, självt att koka.
För att termometern också skall hastigt röna inflytande av alla förändringar hos
värmet, har den utrustats med en glascylinder i stället för kulan, vilken tack vare den
större ytan hastigare låter den föränderliga värmen tränga in.»
Tack vare dessa visserligen med ganska godtyckliga gradtal försedda tre
fundamentalpunkter, av vilka en, teoretiskt sett, var överflödig, eftersom två fixpunkter äro till
fyllest för skalans gradering, fick han en praktisk kontrollmöjlighet mellan de olika
fundamentalpunkterna. Däri får man väl se förklaringen till att Fahrenheits
termometrar voro så avsevärt mycket pålitligare än andra samtida termometrar. En härtill
bidragande orsak var väl även att Fahrenheit var den förste som införde den numera
så brukliga cylindriska vätskebehållaren i stället för den äldsta »termometerkulan».
Härigenom blev det möjligt att med större säkerhet förvissa sig om att termometerväts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
