- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
579

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Samverkan av toner. Klangfärg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LJUDET SOM MUSIK. SAMVERKAN AV TONER. KLANGFÄRG.

579

bilda sig ett omdöme om den. Rameaus harmoniska system utvecklades däremot på
ett synnerligen redigt och klart sätt av d’ALEMBERT i en bok över »Harmoniens
principer», så att Rameau—d’ALEMBERTs musiklära kan sägas utgöra det första försöket
att på exakt naturvetenskaplig grund fota musikläran, ett försök som var så mycket
aktningsvärdare som det fysikaliska studiet av tonerna ännu blott var i sin linda.

Först genom Helmholtz och dennes systematiska undersökningar medelst
dubbel-sirenen gavs en lika enkel som övertygande förklaring till dissonansen, och denna
förklaring omfattar både Tartinis och Rameaus grundtankar.

Fig. 484. Svängningskurvor för ren oktav, falsk oktav, duodecima, kvint, kvart, ters, sext samt
intervallen 24 : 25 och 80:81.

Helmholtz utgår ifrån att två unisont ljudande toner utgöra den fullständiga
konsonansen, och denna fullständiga sammansmältning av två toner är samtidigt den
vi skarpast kunna bedöma. Även vid en mycket liten avvikelse mellan de bägge tonernas
svängningstal uppstå nämligen svävningar och giva ett skärande, obehagligt intryck för
örat.

Den närmast fullkomliga konsonansen är oktaven, och även för dennas orenhet är
örat mycket känsligt, ty en orent stämd oktav ger också tydliga svävningar. Dessa
svävningar härröra därifrån att den högre tonen ljuder unisont med den lägres första
överton, så att även i detta fall konsonansen bedömes genom uteblivna svävningar,
ehuru svävningarna i detta sammanhang alstras med hjälp av övertoner.

Vid kvinten, som näst oktaven är den bästa konsonansen, är örat ävenledes känsligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free