Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Mätning av tonhöjd och tonstyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM MUSIK. TONER OCH TONSKALOR.
565
vallenhet och benämner det Cents (C). Från matematisk ståndpunkt sett kan Cents
uttryckas i logaritmen för 2, då 10 = - log 2.
Medeltonsystem och oliksvävande temperatur. Redan antikens många tonarter och
därtill hörande skalor visa att tonsystemet saknar absolut stadga och enhet. Genom
införandet av orgeln och senare tiders klaver blev detta faktum en praktisk stötesten
av största betydelse. Vi kunna icke här i detalj ingå på alla härmed förbundna
svårigheter utan nöja oss med att hänvisa till det lilla som redan i det föregående här blivit
antytt. Först och främst få vi påpeka att höjandet eller sänkandet av en ton ett halvt
tonsteg, vilket angives med ändelserna -iss resp, -ess, leder till nya toner, så att
t. ex. ciss och dess ej äro samma toner liksom ej heller giss och ass. Vidare äro halvtoner
icke alltid samma intervall. Sålunda ha vi redan vid det kromatiska tetrakordet mött
. /4 5\ . 5 4 25
halvtonsteget c —ciss–––- motsvarande intervallet - : - — — eller 70 Cents, medan
\ 5 6 / 6 5 24
i samma tetrakord halvtonen h - c (-—motsvarar intervallet eller 112 C.
\4 5/ 5 4 15
7 8
Likaså ha vi på sid. 553 mött tre olika heltoner nämligen -, d. v. s. 231 C, -,d.v.s.2O4 C,
8 9
9
och — eller 182 C. Likaså ha vi mött olika stora terser, sexter och septimor, vilka jämte
övriga här nämnda varierande intervall ha sitt ursprung i de olika tonskalor människan
sedan urminnes tid skapat.
Vill man skapa ett instrument med fasta toner, härrörande från strängar eller pipor,
och sådant, att man skall kunna på detsamma spela skalor med olika begynnelsetoner
och således i olika tonarter, måste ett dylikt instrument äga en oerhörd rikedom av toner
och således ett synnerligen invecklat klaviatur. Det kan sättas i fråga om människan
med sina 10 fingrar genom att anslå tangenterna i en dylik klaviatur verkligen skulle
vara i stånd att med större framgång utnyttja ett sådant instrument till musikaliskt
ändamål. Förslag till dylika instrument ha nog gjorts (se sid. 566), men i praktiken
har man föredragit att söka lösningen genom en betydlig förenkling av uppgiften.
Örats förmåga att bedöma intervall är visserligen ganska uppdriven hos musikaliska
personer, men laboratorieförsök, utförda både med skolade europeiska storsångare och
med primitiva »natursångare», ha otvetydigt givit vid handen, att intervallträffsäkerheten
icke är så osviklig som man ofta trott, utan att ganska stora avvikelser förekomma.
Tonskalans fasthet vid sång är därför ingalunda given, tvärtom synes det vara instrumenten
som tvingat till bestämda tonskalor.
Det ligger därför icke något alldeles oberättigat i att skapa en av all musikalisk
tradition oberoende skala, vari olika tonarter kunna enkelt återgivas. Särskilt genom
införandet av salongsklaveret blev ett dylikt praktiskt krav ganska pockande, ty detta
instrument kunde icke så som kyrkoorglarna givas större dimensioner. Till en början
nöjde man sig med att på klaveret spela en fåtal tonarter, huvudsakligen dur-tonarter,
men man fick även därvid göra vissa kompromisser. Sålunda stämdes terserna rena,
medan kvinterna däremot något förstämdes. Härigenom uppkom medeltonsystemet,
varvid oktaven omfattade tonerna c ciss d ess e / fiss g giss a b h. På ett så stämt klaver
kunde man spela så gott som rent i c-, g-, d-, a- och f-dur samt i a-, d-, och g-moll. Att
på ett sådant klaver slå an ett ass-durackord lät sig emellertid icke göra, ty treklangen
ass-c-ess, som då fick angivas av tonerna giss-c-ess, var gruvligt falsk. För att icke desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
