Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Toner och tonskalor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
LJUDET.
Fig. 464. Bysantinsk orgel.
vilka förekommo 40-strängade epigonions, vattenorglar och andra för virtuoser avsedda
instrument.
Fig. 465. Partiturfragment till ett körparti ur
Orestes av Euripides.
Man anser att den äldsta bokstavsnotskriften just uppkom bland
mstrumentvirtuo-serna, medan sångarna däremot uteslutande stödde sig på sitt minne och de ord som
beledsagade sången. Skrivtecken för den
djupare oktaven hämtades direkt ur
alfabetet, för mellanoktaven användes
begynnelsebokstäverna i namnen på kitharans
strängar, och för den tredje, högre oktaven
användes alfabetets bokstäver i
överkanten försedda med streck, punkt eller
apostrof. När den diatoniska skalans
helton-steg behövde halveras genom inskjutande
av en ny ton, s. k. kromatisk
höjning eller sänkning, eller när
tonen i en skala något höjdes eller sänktes
för att förmedla övergång till en annan
skala, s. k. enharmonisk
förväxling, måste kitharans strängar spännas
om medelst den därtill avsedda skruven.
Uti notskriften angåvo grekerna detta
genom att lägga omkull eller snedställa den
motsvarande bokstaven. I vår tid användas
ändelserna -iss och -ess till att på detta sätt angiva en kromatisk höjning resp, sänkning.
Som paustecken använde man A, och man införde olika streckformade tecken för att angiva
den kortare eller längre tid en ton skulle uthållas, härvid betecknade––dubbeltid,
__________________________________________________________________________trefaldig tid, _ fyrfaldig tid och l । femfaldig tid. Fig. 465 visar ett 1892
påträffat litet brottstycke av partituret till en kör i det av den grekiske skalden
Euripides år 408 f. K. författade sorgespelet Orestes. Ur detta partitur kan man
avläsa gången av sångstämman, vid vars pauser flöjten klagande faller in.
Graflsk melodiframställning■ medelst neumer och noter. Sedan sången ingått som
en väsentlig del i den äldsta kristna liturgien, där sången omväxlade med de religiösa
ceremonierna och med dem bildade ett stämningsfullt rytmiskt helt, började under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
