Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Huygens’ teori för elastiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
LJUDET.
Huygens’ teori för elastiska vågor.
Grundtanken i Huygens’ teori för elastiska vågors fortplantning. Med ett
förträffligt exempel belyser Huygens en stötvågs fortplantning i ett av elastiska smådelar
uppbyggt medium. Han tänker sig att man lägger en rad av lika stora elastiska kulor, så
att de beröra varandra; om man sedan med en annan dy Hk kula stöter till den första
kulan i raden exempelvis så, att man låter den förra rulla emot den senare, så ser man
hur stöten med en stor hastighet fortplantas genom hela kulraden, varefter den sista
kulan liksom fortsätter den första rullande kulans rörelse, medan
denna och kulraden i övrigt ligga stilla, åtminstone om alla
kulorna äro lika. »Sålunda», säger Huygens, »ser man rörelsen
skrida framåt med en utomordentligt stor hastighet, vilken är så
mycket större ju hårdare kulornas material är.»
Vid en vågrörelse i rummet får man naturligtvis tänka sig
hela rummet fyllt av dylika elastiska kulor; stöter en emot
de övriga, så sprides rörelsen i alla riktningar. Rullar kulan
B i fig. 406 mot kulan A, så kommer vid stöten alla kulorna C
i rörelse, medan däremot såväl A som B ligga stilla efter
stöten. Även här måste man förutsätta att alla kulorna äro
lika, »ty», säger Huygens, »annars uppstår en reflexion av
rörelsen bakåt när den passerar från en mindre partikel till en större
i överensstämmelse med de Lagar om Stöten som jag
publicerade för några år sedan.»
Med hänsyn till att orsaken till en dylik vågrörelses
upp
komst vanligen är en vibrerande kropp med stor utsträckning i förhållande till det
elastiska mediets smådelar får man taga i betraktande att stötimpulser utgå från
olika håll och att flera sådana stötar kunna träffa mediets smådelar. Härvid får
man dock som Huygens säger betänka, »att en och samma materiella partikel kan
tjäna många vågor kommande från olika håll eller rent av från motsatta håll».
Fig. 406. Om kulan B
stöter emot A, kommer
stöten att överföras på
kulorna C, varefter A
och B ligga stilla,
medan kulorna C rulla
sin väg. Efter Huygens
(1678).
Fig. 407. Stöt från två olika håll mot en hel rad. av kalor. Efter Huygens (1678).
Detta belyser han i anslutning till fig. 407 där nyssnämnda kulrad tänkes utsatt
för stötverkan från två i motsatta riktningar rullande kulor A och D: »man kommer
att se dem bägge studsa tillbaka med samma hastighet som före stöten, och ändå
stannar hela raden kvar på sin plats, fastän rörelsen passerat tvenne gånger genom dess hela
längd. Om dessa motsatta rörelser råka mötas vid mittelkulan B eller vid någon annan
kula C, så kommer denna kula att sammanpressas och verka som en fjäder åt bägge
sidorna och på detta sätt på en gång tjänstgöra som förmedlare av dessa bägge rörelser.»
Partialvågor och vågfront. För att trots denna mångfald av samtidigt verksamma
rörelseimpulser få reda och klarhet uti vågens karaktär genomför Huygens ett
åskådningssätt av fundamental betydelse. Detta åskådningssätt, som benämnes Huygens"
princip, bygger på den grundtanken, att varje i mediet befintlig partikel, som träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
