Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Snurror och snurrverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSENS LAGBUNDNA FÖRLOPP. SNURROR OCH SNURRVERKAN.
475
Fig. 371. Snurrans rörelse vid nordpolen
genom samfälld verkan av rörelserna i fig.
367 och 368.
Fig. 372. Jordens rotation OP kan tänkas uppdelad i
två, OA och OB, varvid gyrokompassen befinner sig vid
den förras pol och den senares ekvator.
365 utvisar. Vid 90° latitud d. v. s. vid nordpolen står himmelspolen i zenit; snurrans
spets kretsar i horisontella cirklar och fig. 364 motsvaras därför av fig. 367, vari
banorna äro parallella räta linjer.
Kunde man å andra sidan tänka sig jordrotationens verkan hävd, så att endast
spiralfjädrarna Q i fig. 363 vore verksamma med deras vågräta moment, så skulle
rörelsetendensen i varje läge gå antingen västligt eller
ock motsatt allteftersom snurrans nordända
befinner sig över eller under det genom snurrans
centrum gående horisontalplanet. Hastigheten
är dessutom proportionell mot snurrans
lut-ningsvinkel i förhållande till horisontalplanet
eftersom spiralfjädrarnas kraftmoment är det.
Man får fig. 368 som bild av den hastighet
som vid olika lägen tilldelas
rotationsmomen-tets vektorspets på grund av denna vågräta
fjäderverkan.
I själva verket göra sig bägge dessa
rörelsetendenser samtidigt gällande och den verkliga
rörelsen sker därför med en hastighet som till
storlek och riktning utgör resultanten till de bägge hastigheter som härröra av st
järnrörelsen och den vågräta fjäderverkan. Det är inte svårt att inse vad resultatet blir
av en dylik sammansättning av rörelserna vid ekvatorn, d. v. s. av rörelserna i fig. 365
och fig. 368. Symmetrien ger vid handen att rörelsen sker efter en symmetrisk oval.
Cirkeln bredes ut i horisontell led, så
som fig. 369 utvisar. Flyttar man
sig med snurran mer och mer mot
polen, kommer den sammansatta
rörelsen att utfalla något olika mot
fig. 369, så till vida att ovalen
fortfarande kommer att vara symmetrisk
men något höjd över horisonten
(fig. 370) och betydligt mera
tillplattad än förut, eftersom st järnrörelsens
krökning i förhållande till
horisontalplanet är svagare och därmed även
vertikalrörelsen svagare. Till slut då
snurran befinner sig vid polen är
vertikala rörelsetendensen i st
järnrörelsen försvunnen. Fig. 367 och fig.
368 ge tillsammans en med fig. 368
analog fig. 371, blott med den
skillnaden att den linje som saknar
rörelsetendens ligger något uppflyttad
över horisonten, nämligen till den
linje uti fig. 368 där hastigheten är lika stor och motsatt riktad mot hastigheten i
fig. 367. Den gradvisa tillplattningen av ovalerna har i detta fall urartat så, att
rörelsen blivit rätlinig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
