Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Den likformiga rörelsens kraftyttringar - Det mekaniska begreppet arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
KRAFTEN.
heller icke förnekas, att en enda arbetares klokt utnyttjade arbetskraft med hjälp av
en hävstång eller annan maskin stundom kan vara värdefullare än ett flertal arbetares
mindre klokt utnyttjade krafter, och man ställs därigenom inför frågan om det icke
finnes en möjlighet att så avpassa arbetsresurserna, att man på given tid får största
möjliga utbyte.
Det har tagit lång tid för mänskligheten att nå en fördjupad insikt i denna fråga.
Redan Aristoteles ägde nyckeln till densamma; men först genom införandet av
ångmaskinen lärde man sig på ett klart objektivt sätt bedöma frågan. Vad som mer än annat
stått hindrande i vägen för en klar formulering av människans erfarenheter på detta
område är, att de begrepp med vilka tanken sökt lägga frågan till rätta icke från
begynnelsen varit fullt klara. Människan hade redan på ett tidigt kulturstadium skapat sig
sådana ord som förmåga, energi, arbete, kraft, kraftutveckling, verkan m. m. När
människan sedermera kom att djupare övertänka dessa frågor, var hennes tanke delvis
bunden av orden, d. v. s. bunden av de mindre klara föreställningar, varur dessa ord
framsprungit, och trots geniala uppfinningar och upptäckter gick det långsamt med det
allmänna framåtskridandet på detta område. Först sedan vetenskapsmännen bestämt
sig för att införa strängt vetenskapliga termer som uttryck för klart fastställda begrepp,
har det varit möjligt att nå den stadga i uppfattningen som karakteriserar vår tids
vetenskapliga syn på denna fråga.
Vi ha redan tidigare sett, hurusom föreställningen om en krafts verkan under
tidernas lopp utkristalliserats till det strängt begränsade kraftbegrepp som vi kalla mekanisk
krajt. Vi skola i det följande se, att man från kraftverkan även kommit till trenne andra
strängt begränsade begrepp, de vetenskapliga begreppen arbete, effekt och energi. Dessa
ord ha, som sagt, använts långt innan de blevo vetenskapliga termer; därför utgöra
vardagsspråkets så benämnda begrepp något annat än de begrepp som motsvara de
vetenskapliga termerna. Å andra sidan ha de vetenskapliga begreppen arbete och
effekt under århundradenas lopp renodlats ur vardagsföreställningarnas lika benämnda
begrepp, och därför ha de språkliga uttrycken för dessa begrepp, orden, fått bibehållas.
Det mekaniska begreppet arbete.
Den av Aristoteles formulerade lagen för hävstången, enligt vilken kraften och
lasten äro omvänt proportionella mot de vägar de tillryggalägga vid hävstångens
rörelse (se sid. 323), kunde han även tillämpa på en hel del andra maskiner, »ty», som han
själv säger i »Mekaniska problem», »vågens egenskaper återföras till cirkelns, hävstångens
egenskaper återföras till vågens, ja, största delen av de egenskaper som maskiners
rörelse uppvisa återföras till hävstångens egenskaper». Hävstångens lag blir således en
allmän mekanisk princip, enligt vilken vid varje maskin dragkraften och lasten äro
omvänt proportionella mot deras respektive förflyttningar. Denna princip vilja vi i det
följande kalla Aristoteles’ princip. Vi skola i samband med effektbegreppet se, hurusom
Aristoteles i denna princip ansåg sig ha formulerat dynamikens fundamentallag (se
sid. 410). Nu vilja vi i stället formulera om den i överensstämmelse med de nya begrepp
vi skola införa, och vi uttala därför Aristoteles’ princip på följande sätt: Vid varje
maskin är produkten av kraften och den väg kraften
förflyttas lika med produkten av lasten och den väg lasten
förflyttas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
