Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians atomistiska byggnad - De kemiska omvandlingarnas lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS ATOMISTISKA BYGGNAD. DE KEMISKA OMVANDLINGARNA.
279
»När vi bemöda oss att ge uttryck för kemiska proportioner», skriver Berzelius i en
av sina avhandlingar, »känna vi nödvändigheten av kemiska tecken. Kemien har alltid
varit i besittning av dylika, ehuru de varit till liten nytta. De män som gemensamt
utförde den antiflogistiska revolutionen publicerade nya tecken grundade på en förnuftig
princip, vars uppgift var, att tecknen liksom de nya namnen skulle angiva själva ämnenas
sammansättning. Men, ehuru vi måste tillstå att dessa tecken voro mycket bra påhittade
och mycket okonstlade, blevo de till ingen nytta, det är nämligen lättare att skriva ett
förkortat ord än att rita en figur, som bra litet liknar bokstäver och som för att vara
läslig måste utföras i större format än vår vanliga skrift. De kemiska tecknen böra
vara bokstäver, så att de bli lätta att skriva och icke vanställa en tryckt bok. Ehuru denna
sista omständighet måhända icke kan synas av större betydelse, bör det undvikas när så
är möjligt. Jag ämnar därför som kemiskt tecken taga begynnelsebokstaven
i det latinska namnet för varje
ele-m e n t.»
Därmed skapades det nutida systemet för kemiska
tecken och det blev möjligt att genom en enkel
sammanställning av bokstäver ge uttryck för de kemiska
föreningarna. Genom att såsom redan Lavoisier gjort
dessutom använda de matematiska tecknen + och =
som uttryck för att två ämnen kemiskt få inverka på
varandra och resp, vad därvid uppstår, erhöll kemien
icke blott ett utomordentligt knappt och koncist
formelspråk utan även anslutning till matematiken.
Likhetstecknet kan, nämligen därvid enligt Lavoisier
anses angiva likhet mellan de ingående
ämnenas vikter. Eftersom exempelvis en viss
mängd av gasen väte, vars latinska namn är
hydro-genium och kemiska tecken sålunda är H, och en viss
mängd av syre, vars latinska namn är oxygenium och
kemiska tecken således O, vid inbördes verkan förenas
till en viss mängd vatten, vars tecken då bör fås genom sammanställningen HO, och
eftersom dessutom vattnet väger lika mycket som summan av vätets och syrets vikter,
så kan detta kemiska förlopp korteligen skrivas \
Fig. 214. Guldets alkemistiska
symbol.
H + O = HO.
Sedd mot bakgrunden av Lucretius’ bildrika jämförelse mellan atomerna och
bokstäverna (se sid. 178) är denna teckenspråkets utveckling högeligen märklig. Den
romerske skaldens poetiska bild har i sanning bokstavligen kommit till praktisk
användning.
Afflnitetens lagbundenhet. Trots de framsteg som en förnuftsenlig nomenklatur
och därtill knutna kemiska tecken beteckna och trots de viktiga utslag vågen givit i
tvistigheterna om eldämnet, var kemien dock ännu icke mogen att tävla med sådana
lagbundna vetenskaper som astronomien och fysiken.
Visserligen hade vågen i Lavoisiers hand lett till en första ansats av matematiskt
skriftspråk som uttryck för de kemiska reaktionerna, men ännu återstod mycket, innan
man i enkla lagar kunde behärska de kemiska ämnenas kombinationsmöjligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
