Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Metallerna och de metallurgiska processerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS FÖRVANDLINGAR. DE METALLURGISKA PROCESSERNA.
171
kolets motsatta egenskaper. Smidesjärnets svetsbarhet och stålets egenskap att kunna
härdas genom upphettning och hastig avkylning voro kända i forntiden.
Utan tvivel har järnets framställning upptäckts senare än kopparns, och troligen
har det tillgått så, att man vid kopparframställningen fått kopparmalmen uppblandad
med järnmalm. Det föreligger nämligen en väsentlig gradskillnad mellan de
processer, som behövas för dessa bägge metallers framställning. Kopparn är lätt
reducerbar, den kräver ej så intensiv
hetta för att av kolet reduceras till ren
metall; järnet är svårare
reducerbar t och kräver den intensiva hetta,
som endast kunde erhållas medelst
bläster-anordningar. Kopparns reduktion med kol
har därför kunnat av en slump iakttagas
vid en vanlig eldstad, men först sedan man
fullkomnat eldstadsanordningarna i
samband med en rationell
kopparframställning, har slumpen kunnat medverka till
att även järnmalmer blevo reducerade.
De i det föregående omnämnda 7
metallerna ansågos länge som de enda i
naturen förefintliga, och deras med de rörliga
himlakropparna överensstämmande sjutal
bidrog till att stärka människan i denna
tro. Metallerna tilldelades även sedermera
av alkemisterna himlakropparnas namn;
guldet var metallernas konungsliga Sol (fig.
214) och silvret var Månen, kopparn var
Venus (fig. 215) och tennet Jupiter, blyet var
Saturnus och kvicksilvret Mercurius, medan
slutligen järnet var metallernas Mars.
Andra metaller. Senare tiders
forskningar ha givit vid handen, att det finns
en hel mängd andra metaller, vilka för
övrigt även i forntiden delvis voro bekanta, om man också ej alltid var medveten om det.
Den ädla metallen platina, som i vissa trakter (huvudsakligen i Ural och Amerika)
förekommer gedigen, förväxlade man med silver, ända tills svensken Scheffer 1752
påvisade, att den i vissa avseenden väsentligt skiljer sig från denna metall.
Den viktiga metallen zink var icke i metallform känd under forntiden, men den
ingick som beståndsdel i brons och mässing, och man kände zinkmalmen galmeja, vilken
även utnyttjades som ingrediens i forntida läkemedel. Det på gränsen till de
ometall-liska ämnena stående ämnet antimon var däremot känt av babylonierna, som redan
tusen år före vår tidräknings början förstodo framställa det ur mineralet spetsglans,
och de använde det till förfärdigande av diverse föremål. Spetsglansen, som fått sitt
namn av sina spetsiga små kristaller, var högt värderad som läkemedel och av kvinnorna
än mer värderad som medel att färga ögonbrynen mörka med. Kobolt är en med järn
närbesläktad metall, som i ren form kan påträffas i meteorer, men som annars blott
Fig. 130. Järnframställning under medeltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
