Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Metersystemet och moderna längdmätningsmetoder - Verkstadstekniska mätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
RUMMET.
Fig. 118. Passbitar ur
Johanssons normalmåttsats.
tiska, ity att de häfta fast vid varandra och endast med största svårighet kunna slitas
ifrån varandra. Däremot kan man lätt skilja dem åt genom att låta dem glida åt sidan
ifrån varandra. Några magnetiska orsaker till denna mekaniska kraftverkan finnas
icke, ty genom att den ena passbiten vändes om, skulle
fenomenet i så fall bli ett helt annat, passbitarna skulle
då stötas bort ifrån varandra, något som dock ej är fallet.
Man anser, att de här verkande krafterna till sitt ursprung
äro desamma som de, vilka hålla ihop en fast kropps olika
delar och som göra, att man endast med större eller mindre
svårighet kan sönderdela en fast kropp. Dessa krafter
kallas kohesionskrafter och göra sig gällande först på
mycket små avstånd. De Johanssonska måttbitarna kunna
fogas efter varandra till en enda av sig själv
sammanhän
gande linjal på grund av denna kraftverkan. Ja, två passbitar, varav den ena hängts
upp i en krok och den andra fått uppbära en skål, vilken belastats med vikter, ha
kunnat hänga samman vid belastningar upp till 150 kg.
Den noggrannhet, varmed avståndet mellan passbitens ändytor slipats in, framgår
av följande protokoll från en av Bureau International des Poids et Mesures medelst
Michelsons interferensmetod gjord kontroll vid 20° (injusteringstemperaturen) av fem
stycken mått om 1 mm och fem mått om 5 mm.
Uppmätt längd i millimeter. Felet i passbitens värde i tusendels millimeter.
1 mm — 0.04 fi
1 > — 0.05 fi
1 > — 0.04 fi
1 » — 0.02 fi
1 > — 0.05 fi
Fig. 119. Vinkelmätning med Johanssons
sinus-linjal i förening med passbitar ur en
normalmåttsats.
5 mm — 0.10 n
5 » — 0.11 a
5 > — 0.12/4
5 > —0.12 fi
5 > —0.10 fi
Gör man en jämförelse mellan detta protokoll och det å sid. 152 anförda, se man, att
de Johanssonska passbitarna i noggrannhet icke blott fullt ut kunna jämföras med världens
förnämsta mätmaskiner utan rent av äro dem överlägsna vid små mått. Vid stora mått
kan man av här anförda protokoll ej med
visshet uttala sig. För att med 5 mm:s passbitar
komma upp till exempelvis en längd av 600
mm fordras 120 passbitar; då dessa vardera
ha ett fel om 0.1 //, kommer sammanlagda
felet att i sämsta fall bli 12 p. Emellertid
tillverkas även större passbitar, så att
längderna kunna sammansättas av olika genialt
uttänkta serier, och därför kan man erhålla
varje mått från 2 mm upp till 1 002 mm för
varje tusendedels millimeter, således med en
större noggrannhet än den som er hå lies med
världens förnämsta mätmaskin.
Normalmåttsatsen kan även användas till vinkelmätning, varvid man uppmäter det
raka mått som går vinkelrätt mot vinkelns ena ben fram till det andra benet, varvid
längden från sistnämnda punkt till vinkelspetsen avpassas till ett bestämt mått (a i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
