Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Metersystemet och moderna längdmätningsmetoder - Internationell standardisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
RUMMET.
resulterade i den Internationella meter konventionen av den 20 maj 1875, varvid en del
olika stater beslöto att antaga metersystemet och att ekonomiskt stödja en internationell
byrå för mått och vikt (jfr sid. 150), men så, länge England och Förenta staterna ej vilja
konsekvent frångå sina gamla måttsystem, kan man icke säga, att standardiseringen till
fullo blivit genomförd.
Fig. 94. H-formad meterprototyp.
Meterprototypen. Vi skola nu närmare sysselsätta oss med de frågor, som stå i
samband med det praktiska utnyttjandet av den franska prototypen (av grek, protos,
den förste, och typos, förebild) för längdmått. Denna prototyp förfärdigades, som nämnts,
av Lenoir, vilken till kommissionen utfäst sig att göra den med ett fel understigande en
tusendedels linje. Lenoir fullgjorde sitt värv med sådan skicklighet, att kommissionen
beslöt, att han skulle som adjungerad medlem få deltaga vid prototypens överlämnande
till regeringen. Samma heder visades även Fortin. Prototypen är också utförd med all
den omsorg som kräves, för att den skall kunna sägas äga en bestämd längd. En dylik
försäkran kan måhända synas överflödig, ty ett visst mått är man ju benägen anse vara
ett visst mått. Tänker man närmare efter, är emellertid saken ingalunda så enkel. En
pappersskala eller en utefter en tygremsa eller trälinjal tryckt skala varierar till sin längd
med temperaturen och med luftens
fuktighet, visserligen obetydligt,
men dock så, att man icke kan tala
om någon exakt längd; måttband
kunna dessutom avsevärt töjas
genom olika stark sträckning. Även
en metallskala förändrar sin längd
dels på grund av växlande
temperatur, vars inflytande är analogt
med dess inflytande på kvicksilvrets förändringar i en termometer, och dels på grund
av att en dylik skala i allmänhet icke kan hindras från att under bl. a. tyngdens verkan
böja sig om ock svagt; vid en böjning sträckes och förlänges den utåt buktade sidan,
under det att den inåt buktade tryckes ihop och förkortas. Till dessa förändringar
kommer dessutom den, att en metall, vilken vid sin formning varit starkt upphettad,
i allmänhet behöver åratal för att fullständigt draga ihop sig, och att därvid molekylära
omlagringar äga rum inom metallen, varigenom man aldrig kan vara helt säker på att
den bibehåller sin form.
Vid förfärdigandet av den franska prototypen har man därför vidtagit alla nödiga
försiktighetsmått för att bortskaffa sådana störande inflytelser. Temperaturinflytandet
kan man icke helt undvika utan får i stället fastslå, att mätningen av längden sker vid
0°; genom vissa mätningar, av Borda utförda med beundransvärd precision, och dessa
mätningars kombinering medelst en räkneprocedur kunde man dock frigöra sig
härifrån. De molekylära omlagringarna frigjorde man sig ifrån genom att använda
en legering av 90 delar platina och 10 delar iridium. Detta dyrbara material, som
samtidigt är oföränderligt gentemot all kemisk påverkan (oxidation, rostbildning o. d.)
har man vid framställandet av kopior på senaste tid sökt ersätta med andra legeringar,
framför allt kromnickelstål. Böjningens inflytande frigjorde man sig ifrån genom
att placera de bägge streck, som begränsa metern, på en linjal så formad, att den yta,
som uppbär strecken, icke genom böjning ändras. Omstående figur 93 visar prototypens
tvärsnitt i naturlig storlek; den är X-formig med en smal balk förenande X-ets bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
