Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidsbestämning medelst vinkelmätning - Astronomisk tidsbestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
TIDEN.
begynna glida ned för en mast, och efter denna ljussignal kan sjöfarande och urmakare
ställa sina ur. I flera europeiska städer användas ljudsignaler, kanonskott eller sirener.
Vid ljudsignaler måste man taga hänsyn till att ljudet tar tid för att nå från ljudkällan
till mottagaren. Detta behövs däremot ej vid ljus- eller radiosignaler, ty de kräva en i
förhållande till tidsbestämningens noggrannhet omärklig tid för att nå fram till
iakttagaren.
Tidsbestämningens noggrannhet. Samtidighet. Innan vi kunna ingå på en
redogörelse för tidsbestämningarnas noggrannhet, måste vi klargöra de olika faktorer, som
äro avgörande härför. I första hand vilja vi då påpeka, att varje tidmätning
sammanhänger med bestämmandet av två händelsers samtidiga inträffande. Detta är lätt att
inse på de mest olika tillämpningsområden. Vid en kapplöpning måste löparens start
ske samtidigt med en given startsignal, och vid målet antecknas den ställning urets visare
ha samtidigt med löparens ankomst. Vid urets kontrollering (sid. 44) observeras visarnas
ställning samtidigt med att en stjärna intager ett bestämt läge relativt kontrollörens
öga. Vid tidsbestämningen registreras på en kronografs pappersremsa el. dyl.
passagemikrometerns ställning samtidigt med kronografurverkets angivelse. Därnäst få vi
betänka, att tidmätningen består i en jämförelse mellan ett händelseförlopp och en
tidmätare, vilken senare ju i grund och botten själv är ett händelseförlopp antingen
bestående av ett astronomiskt fenomen, en visares rörelse, vissa tidsmärkens avsättande på
en pappersremsa eller liknande händelseförlopp. Tidmätningens noggrannhet betingas
således l:o av noggrannheten i fastslåendet av två händelsers samtidighet, 2:o av
noggrannheten hos själva tidmätarens angivelser.
Samtidighetens bestämmande och samtidighetsfelets nedbringande har visat sig
vara den svåraste uppgiften vid tidmätning, och man har icke förrän tämligen sent
tagit itu med denna uppgifts lösande. I långa tider har man använt den mänskliga
organismen för samtidighetens bestämmande, och vanligen har ögat eller örat därvid varit
huvudorganet. Så har fallet varit och kommer väl att förbli vid kapplöpningar, där en
ljus- eller ljudsignal tillkännager, att prisdomarens tidmätare har en viss ställning. Så
är även fallet vid tidsbestämning och vid urets kontrollering, där en stjärna ger ögat en
ljussignal (genom att intaga ett visst läge) och observatören med ett rop varskor den
medhjälpare, som samtidigt ser på uret. Själv kan observatören icke samtidigt se på
två föremål, men med en viss tidsförlust kan han ju först göra den ena iakttagelsen och
sedan den andra.
Det första steget mot en lösning av problemet om samtidighetens bestämmande
skedde genom införandet av kronografer, som i löpande följd registrerade tidmätarens
angivelser, ty i denna löpande följd kunde observatören med sin hand markera en händelses
inträffande, när ögat mottagit en signal härom. Men observatörens markering
representerar icke en ideal samtidighet, ty mellan ögats intryck och handens rörelse ligger en
fysiologisk process utmynnande i en viljeakt, utan vilken handen skulle neka att fungera.
Idealet vore att på samma rörliga pappersremsa (eller liknande anordning) registrera
såväl det observerade händelseförloppet som tidmätarens händelseförlopp, och detta
ideal är nu för tiden i många fall realiserat, tack vare den fotografiska registreringen
på en film. Så snart tidmätaren är av mekanisk art låter detta sig för övrigt i
allmänhet alltid göra, men vid observerandet av himmelens fenomen faller det sig något
svårare. Det kunde ju naturligtvis tänkas, att man fotograferade en stjärnas kulmination
på en rörlig film, samtidigt med att man på filmen kronografiskt registrerade tiden, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
