Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Dagens indelning och den mekaniska tidmätningen - Det moderna uret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TIDEN.
Urets kontrollering. Vi vilja nu övergå till frågan om urets kontrollering och
noggranna inställning. Denna fråga belyses bäst med några citat ur Huygens’ »Horologium
oscillatorium», ty där klarlägger Huygens urets användning och kontrollering på ett
utomordentligt enkelt och överskådligt sätt, och den metod med tidsekvationen han
därvid använder har sedan under århundraden varit ledande för de sjöfarandes tids- och
ortsbestämningar. Sedan Huygens givit en ingående beskrivning av det ur vi på sid.
40 avbildat, skriver han nämligen:
»Sedan vi nu klarlagt allt vad som hör till urets tillverkning, återstår ännu för oss
att omnämna på vad sätt det kan utnyttjas till noggrann tidmätning. Först och främst
måste det prövas, därest det icke tillfälligtvis går fullkomligt riktigt.
Man utväljer för observatörens öga ett ställe, varifrån man kan se stjärnorna och
samtidigt taken eller väggarna till närliggande hus, vilka äro så belägna, att man, när
en bestämd fixstjärna ligger i rät Enje med dem och ögat, samtidigt kan se stjärnan
och taken eller murarna. På detta ställe placerar man (en skärm med) en öppning, Eka
stor som pupiUen, så att man nästa dag utan att misstaga sig kan placera ögat just på
detta ställe. Man antecknar nu vad uret visar i det ögonbEck, när en stjärna försvinner
(bakom takkanten eller väggkanten) ur synfältet. Detsamma gör man följande dag eller
ännu bättre efter flera dagar. Om mellan de bägge observationerna Egger en dag, så
måste den tid uret utvisar den andra dagen vara 3 minuter och 56 sekunder före den tid
man antecknat vid den första observationen. I så fall skulle pendeln äga just den riktiga
längden, ty så lång tid är fixstjärnans omlopp kortare än ett medelsoldygn.1 Jag säger
ett »medelsoldygn» eftersom soldygnen mätta från middag till middag icke äro inbördes
Eka, något som jag strax utförEgare vill klarlägga. Upprepar man iakttagelsen först
efter flera dagar, så måste man omräkna den fastslagna differensen till en enda dag.
Låt uret exempelvis vid första observationen då stjärnan försvinner visa 9* 30m 188 (d. v. s.
30 minuter och 18 sekunder över 9); därpå sju dagar senare, då samma stjärna försvinner,
8l 50m 24s. Då utgör differensen mellan de bägge avläsningarna 39m 54s; detta delat med
7 ger 5m 42s. Man borde emellertid fått 3m 56s, d. v. s. lm 46s mindre. Så mycket drager
sig därför uret i förhållande till dygnets genomsnittsmått.»
Den här utvecklade metoden ger ju tydligen en möjEghet att, sedan ett ur blivit
rätt inställt, kontrollera dess fortsatta gång. Själva inställningen på rätt tid måste däremot
ske med andra medel; enklast låter den sig göra genom observation av middag, d. v. s.
när solen står rätt i söder. Det gäller då att i första hand noga bestämma meridianens,
d. v. s. nord-sydhnjens läge. Härtill kan man använda systematiska iakttagelser medelst
en lodrät käpp, vars skugga ju blir kortast vid middagstid; men denna metod tillåter
icke en noggrannhet på bråkdelar av en sekund, som man med astronomiska
vinkehnstru-ment däremot kan uppnå. Vi vilja därför längre fram (sid. 63) ingå på frågan om en
noggrann tidsbestämning. Tidsbestämningen är förknippad med andra svårigheter, som
framspringa ur det förhållandet, att solens och stjärnornas kulmination ge ohka slags
tidsmått. Detta förhållande kan man mycket lätt komma underfund med, om man söker
kontroUera ett ur med hjälp av solen. Huygens ger härav följande klara framställning.
»För övrigt kan man också på ett annat sätt pröva urets gång: med hjälp av solen.
Men då måste man taga med i räkningen ohkheten hos de naturEga dagarna. Alla dagar
äro nämEgen, som jag redan sagt, icke inbördes lika; och om ohkheten också är ringa,
så växer den under flera dagars lopp så, att den ingalunda kan försummas. Om man
t. ex. har ett alldeles fullkombgt solur och ett pendelur, som noga inställts för en viss
1 Jfr sid. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
