Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Dagens indelning och den mekaniska tidmätningen - De äldsta uren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TIDEN.
Fig.J14. Balans med
spindelmekanismen.
gick runt med en jämn hastighet. Den invecklade kuggutväxlingen ägde bromskraft
nog att hämma lodet-flottören, så att det icke kom att falla alltför hastigt, men
timvisaren blev förvandlad till en snabbare roterande visare. Kanske man rent av ägt
kuggutväxling med både tim- och minutvisare, och den förra således kom att närmast
tjänstgöra som minutvisare, medan den gamla minutvisaren roterade med mycket stor
hastighet? Nästa steg i utvecklingen var måhända att flytta den gamla minutvisaren
in uti urverket, ty att helt taga bort denna hastigt
roterande del, sedermera benämnd balans, visade
sig nog mindre välbetänkt; den bidrog väsentligt till
att hämma rörelsen. Plattar man till denna balans,
så att den sätter en större yta emot luften, blir
hämningen synnerligen kraftig, man får det slags
med vindfångshämning försedda urverk, som än i
dag användes i speldosor och telegrafapparater.
Huruvida vindfång använts av araberna är
obekant. Faktum är däremot, att de medeltida ur,
som man närmare känner till, ägde en
hämnings-anordning av annat slag. Det vill synas, som om
man bromsat det kugghjul, vilket förmedlade lodets
sjunkande rörelse till balansen, genom att från
balansens drev avlägsna alla kuggar utom två.
Härigenom hejdas balansen genom stötvisa knuffar
och utför en långsamt vridande rörelse fram och
tillbaka i stället för som förut runt åt ständigt
samma håll. Troligt är väl att ett trasigt drev
härvid gav första impulsen, ty man skall vara mer
hemma i rotationsrörelsens dynamik, än vad araberna
voro, för att utan vidare finna på en dy Hk
anordning. Så småningom lärde man sig forma drevets
tvenne återstående tänder hksom även det
motsvarande kugghjulets tänder så, att balansens
fram-och återgående rörelse blev så jämn som möjhgt.
I sin mest fulländade form utgöres denna an-
ordning av en s. k. spindelmekanism; kugghjulet har här (se fig. 14) förvandlats
till ett spindelhjul, som har tänderna ställda på kant (s på fig. 14); drevets bägge
tänder (a och b på fig. 14) äro förskjutna i förhållande till varandra, så att
de stå ungefär mitt emot var sin av två diametralt motsatta spindelhjulskuggar.
När spindelhjulet genom den av lodet drivna kuggutväxhngen tvingas rotera, skjuter
det undan balansens ena drevtand, exempelvis a, och balansen B försättes i en
rörelse med stegrad hastighet, tills rörelsen med en stöt hejdas, därigenom att
balansens andra drevtand, b, slår an mot en av steghjulets kuggar. När balansen
hejdats av stöten, drives den tillbaka av spindelhjulet, vilket i sin tur är
påverkat av lodets fallande tendens och den härav orsakade, genom urverket
förmedlade dragningen. I denna åt motsatt håll försiggående vridningsrörelse hejdas
balansen ånyo genom sammanstöt med drevtanden a, och på detta sätt tvingas balansen att
svänga fram och tillbaka i jämn takt. Ur utrustade med dylik mekanism kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
