- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
34

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Dagens indelning och den mekaniska tidmätningen - De äldsta uren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

TIDEN.

möjligheter till oregelmässighet på grund av munstyckets förändringar genom nötning
o. dyl. uteslötos.

Ktesibios anses även vara den som tog steget fullt ut och förvandlade vattnets
rinnande rörelse till en fullständig motsvarighet till himlavalvets roterande rörelse.
Härvid lät man vattnet från en behållare strömma ned i en annan behållare, där en rätt
tung, ihålig kropp fritt simmade på vattenytan; till denna flytkropp eller flottör var ett
snöre med sin ena ända fästat och lindat ett par varv kring en vals. I den andra, från
valsen fritt nedhängande ändan var en liten motvikt fästad, och dennas tyngd var så
avpassad, att snöret alltid hölls spänt. När nu vattnet i den nedre behållaren steg och
flottören följaktligen höjde sig, tvang motvikten valsen att vrida sig runt, så att snöret
förblev spänt. Man kunde också, och så gjorde måhända Ktesibios, använda endast en
behållare, i vilken flottören får sjunka med den utrinnande vätskan.

Genom att man tager en större eller mindre diameter på valsen, kan dennas
vridning göras större eller mindre för en och samma höjning på flottören, och bland
annat kan den, eventuellt med hjälp av en ändring i vattnets utströmningsöppning,
avpassas så, att valsen går runt ett helt varv på ett halvt dygn. Genom att valsen
förses med en visare löpande efter en graderad cirkel erhålles sålunda förebilden till
våra nutida ur. Ktesibios lär även använt kuggstänger och utväxlingar med drev
och kugghjul i stället för snöret, och likaså tycks han använt sig av särskilda
anordningar för att indela dag och natt oberoende av årstiderna i temporaltimmar på
babyloniskt vis. I Alexandria lär på hans tid funnits ett dylikt ur, som år ut och år
in ständigt var i gång och angav den borgerliga tiden.

Sådana med visareanordning försedda vattenur utfördes ofta med stor
konstskicklighet. Ktesibios lär sålunda utfört ur med slagverk, bestående av små kulor, som genom
kugghjuls förmedling fingo falla ned i en metalltrumma. Ett liknande med slagverk försett
ur lär den store kalifen Harun al Raschid i början av 800-talet sänt som kröningsgåva
till kejsar Karl den store. Så sent som på 1500-talet såg man på S:t Marcustorget i
Venedig ett vattenur, där de Vise männen slogo timmarna och hälsade Jungfru Maria.

Timglaset med sin rinnande sand, vilket ännu kan ses i våra kyrkor som en
kvarleva från den tid det användes till att angiva gränsen för predikan, och vilket ännu
användes vid en del praktiska sysslor såsom loggning och äggkokning, är mera
ofullkomligt än vattenuret, men passar dock utmärkt till bestämning av ett visst
tidsintervall, när man icke eftersträvar större noggrannhet. Det användes redan av
baby-lonierna och har sedermera funnits överallt, där kulturen satt sina spår. Under 1500-talet
hade det en riktig glanstid, åtminstone i Augsburg, där varje invånare, som ville
räknas till de förnäma, bar ett litet timglas hängande på sig.

En fråga av stor betydelse förr i världen och som 1644 ledde till den även i våra
dagar viktiga Torricelliska lagen, enligt vilken
utströmningshastig-betens kvadrat är proportionell mot mynningens
lodräta avstånd från fria vätskeytan, var den, hur man skulle
kunna få vattnet att strömma ut med ständigt oförändrad vätskemängd per tidsenhet.
Man märkte nämligen, att när ett kärl var fullt, vattnet strömmade hastigare, än när
det var nästan tomt, så att vattenuret, om reservoaren var cylindrisk, så småningom »drog,
sig efter» allteftersom reservoaren tömdes.

Stora män som Galilei, Varignon och Bernouilli nedlade under 1600-talet mycken
möda på att i anslutning till den av Torricelli funna lagen matematiskt beräkna, hur
man skulle forma kärlet så, att det smalnade av nedåt så, att vattenytan därigenom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free