Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidräkning - Astrologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TIDEN.
Man hade upptäckt, att periodicitetens lag styrde världsalltets förändringar,
till och med sol- och månförmörkelser hade belagts med periodicitetens bojor, allt går
igen. Egyptierna, som upptäckt sothiscykelns oerhörda tidsperiod, balsamerade sina
döda, för att de skulle vara beredda, när deras återuppståndelses dag randades.
I Indien var själavandringen en orygglig tro, som sedermera smittade den
fördomsfrie filosofen Platon, så att han till och med ansåg sig kunna ange periodens längd
i år. Det blev visserligen språng i den logiska tankegången, men människan var ivrig
att nå svaret på den allt dominerande frågan om framtidsödet i detta och kommande liv.
Under dessa forskningar och grubblerier skärptes människans uppmärksamhet i en
riktning, som varit avgörande för de exakta naturvetenskapernas utveckling; man fick
sinnet öppet för analogiens naturvetenskapliga betydelse.. I vår tid då analogibeviset
vid sidan om induktionsbeviset (se sid. 87) utgör naturvetenskapens huvudsakliga
medel, när det gäller att övertygande klarlägga fenomenens väsende, bör man icke rycka
på axlarna åt gångna tiders felaktiga användning av vetenskapens verktyg, ty man får
icke glömma, att kunskapen om sanningen och det rätta måste vila på det breda
posta-ment, som utgöres av insikten om lögnen och det orätta. Felet vid de äldsta försöken
att genom analogislut, d. v. s. analogivis dragna slutledningar, komma till klarhet med
naturfenomenen var, att man icke insåg nödvändigheten av att
tillräckligt begränsa det kunskapsområde det gällde att
genom analogislut klarlägga.
När vi släppa en sak, som vi hava i händerna, anse vi oss veta, vad som kommer att
inträffa, ty otaliga äro de gånger vi sett en kropp av sig själv falla till marken, medan vi
däremot aldrig sett en kropp höja sig, utan att vi samtidigt funnit en extra anledning
härtill, en knuff, en vindstöt eller dylikt. När vi anse oss veta, vad som kommer att
inträffa, är detta således på grund av ett analogislut: kroppar ha hittills alltid fallit och
således böra de även i fortsättningen göra det; den som vill anses någotsånär bildad
tillägger gärna, ofta utan att själv veta vad han därmed menar, antingen »på grund av
tyngdlagen» eller också rätt och slätt »naturligtvis». Skulle kroppen icke dessmindre
just denna gång underlåta att falla, så vilja vi icke tro, att det icke ligger i kroppens natur
att falla, utan vi skulle söka efter en orsak till detta osedvanliga förhållande.
På samma sätt gjorde forntidens astrologer; de hade genom årtusendens forskning
sett, att himmelens fenomen styras av vissa perioder. De hade sett att de till solen och
månen knutna perioderna återspeglas icke blott i årstidernas temperatur- och
neder-bördsväxlingar, flodernas översvämningar, havens ebb och flod, djurens lek- och
par-ningstider utan även i en del av den mänskliga organismens funktioner. Analogivis drogo
de den slutsatsen, att jordelivet i allt var en återspegling av himmelens förändringar,
och att således de smärre himlakropparnas perioder återspeglas i jordelivets smärre
växlingar, bl. a. således i människans levnad, i offerdjurens inälvor, i oljeskiktens
färgskiftningar. Liksom stjärnornas ställning i ett visst ögonblick tack vare periodicitetens
lag måste leda till himlens utseende i nästa ögonblick, ja, bestämma detta utseende
för all framtid, så måste även jordelivets kommande öden återspeglas i stjärnornas
ställning.
Felet i dylika mer eller mindre medvetet formulerade analogibetraktelser var, som sagt,
att de omspänna ett alltför omfattande kunskapsområde, så att icke ens årtusendens
generationer kunde samla det erfarenhetsmaterial, som fordras för att ge styrka åt
sannolikheten och leda den fram till visshet. Själva grundtanken, att nuet ger nyckeln till
framtiden, behärskar ännu all vetenskap, och naturlagar är denna grundtankes moderna uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
