Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De äldsta menniskorna och stentiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett lif efter döden. Det gifves personer, som af detta
förhållande tagit sig anledning att fromt utropa: “se
odödlighetens idé fanns redan hos urmenniskorna! Är
icke detta ett bevis, att denna idé blifvit af ett högre
väsen inplantad i menniskans bröst“? Till svar härpå
anmärka vi, att det är det i menniskan inneboende
blott svagt utvecklade förståndet, som ledt henne till
idéen om ett kommande lif. Urmenniskan såg en af
sina likar nedsjunka död, kanhända krossad af
hålbjörnens omfamning, då han nyss förut med starka
muskler och senor bekämpade odjuret. Den starka
kontrasten uppväckte eftertanka, det ringa förståndet
ledde helt naturligt till den slutsatsen: “den döde har
begifvit sig till en annan boning; kroppen ligger der,
han rör sig icke, talar icke, hör icke, ser icke.
Talförmågan, hörseln, synen, känseln d. v. s. den lefvande
menniskan har försvunnit till en annan ort, endast
den döda kroppen är qvar. Han kommer kanske med
tiden tillbaka; må vi derföre väl sörja för kroppen,
gifva honom vapen och föda, att han vid återkomsten
må finna, livad han behöfver. Så tänkte måhända
urmenniskorna. Frågan om tiden för den äldsta
stenperioden är högst vigtig, men kan ur hittills gjorda
betraktelser icke besvaras. I det följande skola vi
göra några försök att bestämma den kronologiska
tidpunkten för några bilder från en senare tid, men
äfven dessa äro så föga tillförlitliga, att inga säkra
slutsatser deraf kunna dragas. Men så mycket är
väl i alla fall otvifvelaktigt, att stenperioden har en
ganska hög ålder. “Emellan vår tid och den“, säger
Lyell, “i hvilken vi möta de första spåren af vårt
slägte, ligger ett afstånd, hvarunder dalar vidgat sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
