Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laviner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
487
nedstörtande, så våldsam, att endast genom lufttrycket stora
klippblock, hus, kreatursstall, kort sagt, föremål av alla slag,
som icke ens nås av lavinen, skjutas åt sidan, kastas upp i
luften eller bäras genom luften över avgrunder.
Icke blott vinden, utan vilken impuls som helst förslår till
att sålunda bringa flera hektar stora snöfält i skred. I synnerhet
bidraga härtill de s. k. »snöväkter», vilka bilda sig bakom
skyddande kammar och klippkanter, där snön kunnat hopa sig till
lager av 10-20 meters tjocklek och bilda än fasthängande,
än fritt utskjutande sköldar. Dessa snösköldar brista stundom
av sin egen tyngd, stundom lösryckas de också av ljummare
väderlek, föhn eller förändrad vindriktning. Mot dessa
snösköldar sänder varje alpbo, som vintertiden vandrar genom
bergen, oroligt prövande blickar; dessa snösköldar kunna
nämligen till följd av den obetydligaste anledning, ett ljud, en
luft-skakning, berövas sitt sammanhang med den smala klippgrunden.
För deras skull smäller icke postiljonen med sin piska,
omveck-lade herden i forna dagar, då ännu inga skyddsgallerier funnos,
kreatursskällorna med hö, då de passerade de trånga dalarna
Schölenen vid S:t Gotthard, Cardinell vid Spliigen och liknande
klyftor. Dem avser också Schillers vers:
»Om sovande ’lejoninnan’ ej väcka
du vill, så gå tyst ibland berg, som förskräcka.»
Annorlunda till uppkomst, karaktär och verkan äro de s. k.
»slag»- eller »grundlavinerna», som förekomma om våren.
Deras material bildas icke av den stoftliknande, torra, fina snö,
som yr omkring för vinden, utan av gammal snö, som över
vintern legat på sluttningarna, förtätats och sålunda antagit en
mera kompakt form. Varken vinden eller en blott luf i
skakning förmår bringa dessa laviner att nedstörta; deras fall
förberedes i stället av den inträdande värmen, som i de stora snöfälten
intränger genom deras små håligheter och löser de små
kristaller, vilka närmast vila på gräsvallen eller klippan, till rinnande
vatten, vilket gör underlaget slipprigt och förstör dess
omedelbara sammanhang med den ovanpå detsamma vilande snön.
Massan lossnar sålunda och sättes av sin tyngd i glidning,
alltefter bergets mer eller mindre branta sluttning för varje sekund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
