- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
406

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, fåglar och insekter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

406

Men om de bjärta, starka färgerna sålunda spela en väsentlig
roll till att locka insekter, är detta icke mindre fallet med
blommornas doft; och är insekternas syn i allmänhet mer eller mindre
dålig, så är deras lukt däremot så mycket skarpare. På sina
antenner ha de ljusa, fina små kolvar, som äro förenade med en nerv.
Skär man bort luktkolven, äro bin och myror nästan hjälplösa,
ty medelst dessa luktkolvar igenkänna de bland tusen främmande
bin och myror en kamrat från samma kupa eller stack med
ofelbar säkerhet. Biet självt avsöndrar en luktande vätska, ehuru
i så ringa mängd, att vi icke förnimma den förrän flera hundra
bin samlats. Men varje biodlare känner denna kupans lukt,
vilken i synnerhet under varma sommaraftnar gör sig märkbar
på 3-5 meters avstånd. Var och en, som gör sig den mödan att
i ett humlebo eller en bikupa giva akt på invånarnas görande
och låtande, märker för övrigt, att bin och humlor verkligen äro
i hög grad känsliga för luktnyanser. Sålunda kan man
iakttaga, att vid första morgongryningen en humla kommer ut ur
boet, men icke, såsom man förr trodde, för att »genom
trumpetande väcka humlorna», utan helt enkelt för att med sina vingar
fläkta ut nattlukten ur boet. De i jorden byggda humlebonas
tak har flera ventilationshål, och vid ett av dessa sätter sig
humlan och fläktar med vingarna till dess hon alldeles uttröttad
sjunker ned. På samma sätt utdriva bina den dåliga luften
ur sin kupa. Då denna skall vädras, ställa de sig i en lång rad
ända till flustret. Under högljutt surrande slå de oupphörligt
med vingarna och driva på detta sätt luften till varandra. Man
har beräknat, att de på detta sätt förmå avlägsna ända till !1/2
kg. fuktighet ur kupan.

Som man ser, äro både bin och humlor sålunda i besittning av
en synnerligen fin lukt och kunna sålunda också urskilja
blomdofter, som alldeles undgå oss. För att emellertid utröna
vilket-dera sinnet, synen eller lukten, i övervägande grad vägleder bina,
har man företagit sig det visserligen grymma experimentet att
blända somliga bin och beröva andra deras luktkolvar. Därpå
släpptes de ut på en äng. De blinda bina flögo trevande
omkring bland de vackraste blommorna, men funno inga. De, som
berövats sina luktkolvar, hittade icke till ängen, men väl där läto
de sig honungen väl smaka och flögo med vanlig säkerhet från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free