- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
305

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

305

tentillgången, leder likväl den fullständiga vattenbristen i mark
och luft till växtens hastiga död. Dessförinnan lämnar den
likväl intet medel oförsökt att komma åt om än aldrig så litet
vatten. Lyckas den icke få litet regnvatten, nöjer den sig med
vattenånga, och många ökenplantor, t. ex. i de egyptisk-arabiska
öknarna, såsom Convolvulus lanatus, Stachys cegyptiaca, äga till
detta ändamål avsedda, vattenuppsugande hår. Liknande
inrättningar har man också funnit hos många andra växter, såsom
på de sällsamma Tillandsierna, vilka i tropiska trakter bilda lika
stora skägg på träden därstädes som skägglaven på våra gamla
furuskogar. Samma nytta göra också kakteernas fina hår.
Eller också sträcker växten rötter i luften, vilka i flera lager
omgivas av ett hölje tomma och fördenskull vitskimrande
celler - s. k. velamen - vilka förträffligt suga i sig vatten och
sannolikt till och med kondensera vattengas. För orkidéälskare
äro dessa märkvärdiga luftrötter väl bekanta för den
sorgfällighet, med vilken de måste aktas, om de dyrbara växterna icke
skola skadas. Men växten ställer icke blott hela sitt liv till
vattenupptagningens förfogande, utan många ormbunkar, palmer,
gräs eller palmietsäfven i Sydafrikas tidtals uttorkade
flodbäddar behålla länge de avdöda återstoderna av bladslidor eller
fibrösa rothöljen för att medels dessas kapillaritet samla vatten ur
regn och luft.

Lyckas växten icke få vatten med regnet eller luftens
fuktighet, så nöja sig de mest anspråkslösa ökenbarnen med daggen.
På de tröstlösa landsträckor, på vilka under många månader
icke faller en enda droppe regn, men detta oaktat icke helt och
hållet sakna all växtlighet, såsom i de nordafrikanska öknarna
eller på de centralamerikanska högslätterna, faller nämligen
daggen under den varma årstiden synnerligen starkt. I tropikerna
är daggbildningen över huvud vida kraftigare än på våra
breddgrader och bildar den enda fuktighet, som upprätthåller
växtlivet på många ställen. Sålunda skildra resande med förvåning,
huru mångenstädes i Sahara inom några dagar, utan att
dessförinnan ens en droppe regn fallit under flera månader, en rent av
yppig vårflora skjuter upp för blicken, som är van vid gul sand
och döda klippor; en företeelse, som endast kan sättas i samband
med daggen. Dessa sannskyldiga »torkans» barn torde
emeller-, Universum. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free