Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets geologiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
276
av flera hundra eller tusentals kubikmeters innehåll störta
plötsligt ned i floden och rycka med sig de urskogsträd och djur, som
befinna sig på dem. Även de i floden befintliga öarna undergå
plötslig förstöring; de vallar av trädstammar, som tjänat dem
till skydd, vika för strömmens våldsamhet. På några timmar eller
minuter äro de undergrävda och försvinna i vågorna.
Strömmen bortför därpå trädstammarna, hopar dem vid
strandut-språng och uppstaplar dem ofta högt över varandra. Runt om
dessa flytande öar av rullande och klumpiga, såsom
havsvidunder eller omstjälpta skeppskölar ur strömmen uppdykande
trädstammar avsätta sig växter i massa och förvandla
mångenstädes vattenytan till vidsträckta prärier.
Strömmarna i kalla länder, såsom britiska Amerika,
Ryssland och Sibirien, tillföra havet långt mindre växtbeståndsdelar
än de strömmar, som ligga närmare ekvatorn. I stället bära de
vid tiden för sin isgång, vilken ganska ofta sammanfaller med
deras största svällande, väldiga isblock. Vid dessa tillfällen erbjuda
i synnerhet floder med katarakter, såsom Niagara, ett underbart
skådespel. Klippor av is slå emot varandra och splittras mitt i
de skummande vattenpelarna. Med väldigt brak brister det
istäcke, som utbredde sig över vattnets yta, och dess spillror
gripas av strömmen och bortföras av denna i de snurrande
virvlarna. Vid strandutsprång, öar och sandbankar, på ställen i
floden, där isen ännu är fast, hopa sig småningom isflaken,
tornas upp över varandra och borra sig förstörande in i
stranden eller bryta väg för den svällda floden in på fredliga marker.
I de europeiska länder, som tillhöra den tempererade zonen,
erbjuder isgången i floderna inga faror, till följd av istäckets
ringa tjocklek. Däremot äro översvämningarna fruktansvärda
nog för städer och byar och rika åkrar vid deras stränder. Det
ser till och med ut som om översvämningsfaran ökades med
stigande kultur. I flodernas förhållanden visar sig nämligen en
desto större oregelbundenhet, ju mera strandområdena och de
floddalen inhägnande berglandskapen underkastas människans
arbete. Ju fullständigare strandsträckan torrlägges och ju mer
bergssluttningarna berövas sin skog av människans yxa, desto
hastigare avrinner regnvattnet till huvudströmmen, desto
plötsligare och våldsammare uppstå högvattnen. Man får dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
