Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havet, det stora skafferiet - Badsvamp - Purpursnäckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
221
en, Algeriet, Tunis, Joniska öarna, men förekommer också ute i
Atlantiska havet vid Kap Verdeöarna samt eget nog i Japan,
sålunda i norra delen av Stora oceanen.
I östra delen av Medelhavet fiskas företrädesvis den
vanliga badsvampen, Euspongia officinalis, som på de syriska och
grekiska kusterna uppfiskas av dykare, men på den dalmatiska
och österrikiska kusten upptages med ett fyrauddigt
ljuster-liknande redskap med ett skaft av från 6 till 12 meters längd.
De upptagna svamparna knådas och pressas mellan händerna
till dess att deras svarta ytterhud och all mellan trådarna
befintlig substans avlägsnats, varefter de endast behöva en
över-sköljning med ljumt vatten för att bli användbara. Badsvampen
bebor emellertid även Röda havet och de australiska kusterna,
och ur de västindiska farvattnen uppfiskas åtminstone
densamma mycket nära stående arter, s. k. »Bahama-svampar».
I allmänhet ha havssvamparna en mycket stor utbredning
och höra jämte koralldjuren till jordens äldsta för oss bekanta
organismer.
»Blötdjuren», Mollusca, av vilka vi redan lärt känna
bläckfiskarna, finnas representerade i både sött och salt vatten. Sin
största formrikedom liksom även största antalet arter och
individer utveckla de likväl i havet, där både snäckdjur och
mussel-djur förekomma i rikaste mångfald.
Blötdjuren leva såväl på grunt som på djupt vatten, och någon
utpräglad skillnad mellan dem, som leva på 10, och dem, som
leva på 1,000 meters djup, finnes icke. Däremot visa de fritt
simmande, pelagiska blötdjuren, att de på många sätt anpassat
sig efter livet på öppna havet, ity att de skaffat sig bihang och
apparater, som icke anträffas hos strand- och bottenformerna.
Ofta ha de också förlorat skalet, eller ock har detta blivit mycket
tunt och litet. Endast några få betecknande former bland
de kända, till flera tusental uppgående arterna skola här
omtalas, särskilt de för människans hushållning mer eller mindre
betydelsefulla.
Havssnäckorna bebo företrädesvis kustvattnen, varför de
ockiiå genast voro till hands för människan, då hon började bebo
och befara kusterna. I forntiden blevo på detta sätt några
snäckor av teknisk betydelse, såsom de s. k. purpursnäckorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
